Ordfundering

Vi har nästan nÃ¥tt halvvägs i arbetet med Portal och just nu skrivs det elevwebbsövningar sÃ¥ att det ryker om det. En stor del av jobbet gÃ¥r ut pÃ¥ att skapa ordquizzar vilket ger oss mÃ¥nga tillfällen att stanna upp och fundera kring ords betydelser och härkomst. IgÃ¥r knÃ¥pade jag pÃ¥ ett ordquizz som bl.a. innehöll ordet “extraknäck”. “Extraknäck” är ett ord som jag använder lite dÃ¥ och dÃ¥ – men inte förrän nu har jag funderat pÃ¥ etymologin. Varför heter det “extraknäck” egentligen?

Följande gÃ¥r att läsa pÃ¥ Wikipedia (i artikeln hänvisar man till källan “Nyfiken med sting” av Carl-Adam Nycop).
Uttrycket uppkom i mitten av 1900-talet på tidningen Expressen. Tidningens medarbetare var förbjudna att arbeta åt andra tidningar. Sinsemellan började man då prata om att man skulle hem och koka knäck, när man tillfälligt skulle arbeta åt någon annan, och den som arbetade mycket kunde säga att man skulle hem och koka extra knäck. Till slut kallade man helt enkelt allt sådant arbete för extraknäck.

Uppdatering: Ja, visst låter det som en skröna. Jag får helt enkelt leta vidare och se om jag hittar fler (rimliga) förklaringar.

Blomsterbarn

För några dagar sedan snubblade jag över ordet orkidébarn i en tidningsartikel. Maskrosbarn känner jag ju till sedan tidigare, men orkidébarn? Jag blev nyfiken och gav mig ut i cyberrymden för att hitta mer information.

På Språkrådets hemsida står följande:
Ordet maskrosbarn lanserades i Dagens Nyheter 1985 i en serie om robusta och psykiskt starka barn som trots svÃ¥ra uppväxtförhÃ¥llanden klarar sig bra i livet. Beteckningen togs över frÃ¥n motsvarande norska løvetannbarn och danska mælkebøttebarn. TvÃ¥ decennier senare, 2005, dök orkidébarn upp som beteckning pÃ¥ ömtÃ¥liga och känsliga barn som behöver extra mycket skydd och omsorg. Bakom dessa benämningar ligger förstÃ¥s vÃ¥ra allmänna uppfattningar om dessa växter (…)”

Vackert, ellerhur?


orchidee by Alfi007 from sxc.hu

Fjortiska

“Typ”, “sÃ¥nt”, “e”, “ba”, “assÃ¥” … som svensklärare har man markerat mÃ¥nga talsprÃ¥ksvarianter i elevernas texter. När mina elever och jag pratade just om talsprÃ¥k i skrift räckte en kille upp handen och sa:

- Det där kallas för fjortiska, Liza!
- Fjortiska?
- Ja, när ungdomar inte har koll på skillnaden mellan talspråk och skriftspråk.

Eleven var omtänksam nog att förse mig med en länk där begreppet förklaras mer ingående.

Tankar om modersmålets betydelse

Som SvA-lärare har jag förmÃ¥nen att arbeta pÃ¥ en plats där sprÃ¥k frÃ¥n världens alla hörn möts t.ex. arabiska, tigrinja, kurdiska, persiska, turkiska och grekiska. MÃ¥ngfalden i klassrummet ger kraft Ã¥t undervisningen och gör lektionerna spännande och oförutsägbara. Eleverna har mÃ¥hända skilda bakgrunder och sprÃ¥kkunskaper – men de förenas i ett gemensamt mÃ¥l: strävan efter att utveckla färdigheter i sitt andrasprÃ¥k, svenska. Flertalet delar ocksÃ¥ erfarenheten av att växa upp med ett förstasprÃ¥k som har kommit att fÃ¥ stor känslomässig betydelse för dem.

Mina SvA-elever pratar gärna om sina modersmål. Under en klassrumsdiskussion uttryckte sig en pojke i nian på följande sätt: ” Man får aldrig glömma var man kommer från. Jag tror att vi som går i SvA-gruppen bättre förstår hur viktig ens bakgrund är. Våra svenska kompisar har ingenting att jämföra med. De fattar nog inte hur viktigt ett språk kan vara. De har liksom aldrig behövt fundera på det.” Pojken fick medhåll av sina kamrater. De var överens om att de riktigt starka känslorna för ett språk uppkommer när man får anledning att jämföra det med ett annat.

En flicka med makedonska som förstaspråk lyfte fram fördelarna med att vara flerspråkig i en uppsats: ”Tänk vad mycket jag har fått med mig under min uppväxt som mina kompisar aldrig kommer att få uppleva. Med ett extra språk känner jag mig rikare än många andra. Mina kompisar har bara en kultur. Jag har två. Det känns som om de ser världen i en bild medan jag ser den i 3D!”

Jag faller pladask för flickans träffande metafor. Genom sin dubbla kulturtillhörighet får hon möjlighet att betrakta världen ur en lins som hennes enspråkiga kamrater inte har tillgång till. Det får henne att känna sig lyckligt lottad och ger henne en plats i en unik språkgemenskap. “Jag har svenska kompisar som är avundsjuka för att jag har ett språk som inte de har. Jag förstår dem”, avslutar hon.

Inte alla elever är lika angelägna om att bevara sitt modersmål. En pojke i åttan förklarar: “Jag bor i Sverige och här pratar alla svenska. Varför ska jag vara annorlunda? Men mamma och pappa vill att jag ska lära mig persiska och då gör jag det.” Pojkens funderingar är varken ovanliga eller okomplicerade. Han slits mellan det han möter i skolan och det som förväntas av honom hemifrån.

Är det viktigt att bevara sitt modersmål? Mina elever är inte helt eniga. Som SvA-lärare understryker jag naturligtvis modersmålets betydelse för t.ex. andraspråkinlärningen och det fortsatta kunskapsbygget. Ett annat relevant argument i sammanhanget är det känslomässiga. Vad händer när man plötsligt inte kan kommunicera med sina släktingar? Vad händer med den kulturella identiteten? Är jag verkligen beredd på att klippa bandet med min bakgrund och historia?

Då och då berättar jag för mina elever om hur stark saknaden kan bli efter ett språk. Mitt modersmål, polska, förlorade jag någonstans på den snåriga vägen in i tonåren. Just då reflekterade jag inte nämnvärt över vad en sådan förlust kunde innebära. Jag kastade iväg en skatt utan att begripa dess värde. Idag är tomrummet efter det språk som jag en gång behärskade, stort. I vuxen ålder har jag börjat associera polska med min barndom vilket laddar språket med känslor av saknad. Nostalgiord kanske man har hört talas om … men nostalgispråk?

Jag växte upp i ett hem där både föräldrar talade polska. Som liten flicka omfamnades jag av det polska språket från tidig morgon till sen kväll. Det var genom de polska orden jag bekantade mig med min omvärld och allt som rymdes i min barndom; gungor, barfotalek, mysiga kvällsmål, varm choklad, tandborstning, svampplockning, varma mackor och den obligatoriska godnattstunden – allt fick polska benämningar. Polskan kändes trygg och pålitlig. Den vaggade mig till sömns på kvällen och välkomnade mig på morgonen.

När jag började på dagis blev svenska plötsligt det språk som dominerade i min vardag. Alla barn och vuxna runt omkring mig pratade svenska. En eftermiddag när jag satt i sandlådan med min syster, upptäckte jag att jag inte kunde formulera det jag ville säga till henne på polska. Jag fick byta språk till svenska. Den dagen blev på många sätt en vändpunkt för mig. Omedvetet lade jag mitt förstaspråk åt sidan för att ge mig ut på äventyr i de svenska språklandskapen. Modersmålsundervisningen då? Den krockade med undervisningen i svenska i skolan. Jag blev tvungen att välja vilket språk jag skulle satsa på. Denna valsituation skulle jag förstås aldrig behöva utsättas för. Jag förstår fortfarande polska hjälpligt, men min vokabulär sträcker sig inte särskilt långt. Docka, kantarell, ögonfransar och sax – grundorden finns där någonstans. Dörren till den mer avancerade polska ordvärlden är emellertid stängd.

Jag är glad att majoriteten av mina elever värnar om sitt modersmål och är stolta över det. De elever som tvekar på modersmålets betydelse har fortfarande tid och möjlighet att göra val som de inte behöver ångra i framtiden.

Jag vill återgå till pojken i nian som under vår klassrumsdiskussion fastslog att man inte får glömma var man kommer ifrån. Jag kan naturligtvis inte mer än hålla med honom. Han har redan i ung ålder förstått hur viktigt språket och ursprunget är för en människas identitet och tillhörighet. Förhoppningsvis förvaltar han det språk som han har fått i gåva av sina föräldrar. För mig blev det en dyr läxa. Visst är det ledsamt att inte kunna föra vidare sitt modersmål till sina barn. Visst är det en sorg att ha mist nyckeln till sin härkomst. Att förlora sitt modersmål är onekligen att förlora en bit av sig själv.

Mina elevers favoritord på modersmålet:
Te dua – Jag älskar dig (albanska)

Habibi – Älskling (arabiska)

Corazón – hjärta (spanska)

Mazi – Tillsammans (grekiska)

S̄wạs̄dī – hej (thailändska)

Szczęście – lycka (polska)

Bakom orden

Bakom de ord vi använder dagligen gömmer sig spännande historier! Det är synd att vi så sällan tar oss tid till att lyssna på dem. I fredags spelade jag för första gången i mitt liv frisbeegolf. Under rundan funderade jag på ordet frisbee. Varför heter frisbee, frisbee? Jag vände och vred på ordet men kunde inte komma fram till något.

TvÃ¥ av favoritböckerna i min bokhylla heter Om ett ord (nr 1 och 2) av Ernerot och Holmström. Jag har skrivit om dem tidigare i min blogg – och kommer säkert att göra det fler gÃ¥nger. Om ett ord är en liten skattkista med sprÃ¥kliga godbitar. Här kan man ta del av historierna bakom nästan 500 ord. Det är svÃ¥rt att lägga böckerna ifrÃ¥n sig.

Enligt Ernerot och Holmström kom inspirationen till frisbeen frÃ¥n amerikanska studenter som började leka med pajformer frÃ¥n “Mrs Frisbies Pies” … och pÃ¥ den vägen är det! Ordet stavas som det gör av juridiska skäl.

Fler intressanta nedslag i boken:
- Ordet filofax är en “snabbform” av den engelska frasen “filled of facts”.
- Punsch kommer från hindis ord för fem, då punsch ursprungligen innehöll fem ingredienser.
- Pool (som i swimmingpool) är samma ord som pöl.
- Termos är grekiska och betyder varm.

… och varför avokado heter just avokado är jag för blyg för att skriva här. Läs mer i “Om ett ord 2″.



Filled of facts
(Bild: Sxc.hu by michael123 )

Kort och snärtigt på apoteket

För nÃ¥gra dagar sedan skrev jag ett inlägg om sprÃ¥kliga marknadsföringsknep i samband med försäljning av t.ex. hÃ¥rprodukter och tandkräm. I läkemedelsindustrin arbetar man ocksÃ¥ medvetet med sprÃ¥ket för att nÃ¥ kunderna. Har ni märkt att latin och grekiska är pÃ¥ väg bort frÃ¥n läkemedelshyllorna? “Nu är det du som väljer läkemedel, och dÃ¥ ska namnet vara kort och snärtigt och gärna pÃ¥ engelska.” skriver Michael Bosved i artikeln Kort och smart den nya lösningen i SprÃ¥ktidningen nr 2/11.

Crestor, Inside, Eeze, Zon och Theracough är exempel pÃ¥ en ny generation läkemedelsnamn. I SprÃ¥ktidningens artikel kan man läsa om migränmedicinen “Zumo” som enligt reklamen “brottar ner migränen”. Namnet syftar visserligen pÃ¥ substansen sumatriptan, men att företaget bakom Zumo har försökt att skämta till det rÃ¥der det ingen tvekan om. Bosved fortsätter: “Det finns godkända läkemedel i Sverige vars namn kan ge oavsiktligt humoristiska biverkningar – inte avsiktliga som i fallet med Zumo. Sömnmedlet Stilnoct verkar pÃ¥ engelska kunna ge mer än en ’stilla natt’ – still knocked, ’fortfarande golvad’!”

Ganska intressant det där, eller vad tycker ni? Har ni nÃ¥gra exempel pÃ¥ den “nya generationens” läkemedelsnamn? Travello (för magsjuka turister) skulle kunna vara ett sÃ¥dant.

Ultra-mega-special-shine-teknologi

Det finns facksprÃ¥k som är värre än andra. Ta marknadsföringssprÃ¥ket hos diverse skönhetsproduktsföretag till exempel. Töntigt är bara förnamnet! De inställsamma reklamrösterna pÃ¥ TV använder en rad obegripliga termer för att sälja in sina produkter. Det ska vara nytänkande, revolutionerande och innovativt. Schampooflaskorna innehÃ¥ller t.ex. “Nutri-Filter UV- system”, “pärlproteiner”, “aktivt fruktkoncentrat” och “Cement-ceramide”. Tandkrämsföretagen slänger sig med begrepp som “Pure breath action”, “2X Enamel Strengthening formula” och “Pro Whitening & co-enzym-technologi” medan man inom hudvÃ¥rdsindustrin pratar om antirynk-teknologi och Stimulift. JodÃ¥, allt är säkert patenterat och “pÃ¥ riktigt”.

Det som irriterar mig mest är hur begreppen används.
- Köp vårt superschampoo med patenterad ultra-mega-special-shine-teknologi!
… och TV-tittarna ska reagera …
- Aha, patenterad ultra-mega-special-shine-teknologi! Ja, då måste jag ju bara köpa!
Vad de där teknologierna egentligen gör och hur de fungerar är det ingen som vet. Det är bara ett pinsamt uppenbart försäljningsknep.

(Bild:Gary Tamin/Sxc.hu)

Språkligt i juli

Har ni snubblat över några intressanta språkligheter under sommarmånaderna? För inte har väl era språkliga känselspröt tagit semester? Jag har gjort ett par trevliga iakttagelser. Vad sägs om följande;

- I det aktuella numret av SprÃ¥ktidningen läser jag reportaget “Timbuktu hÃ¥ller igen” som handlar om rapparen Jason Diakités “verbala leklust” (härligt uttryck!). Jag tycker om Jasons bild av det svenska sprÃ¥ket. “Svenska är som lego. Man kan sätta ihop nästan vilka ord som helst och fÃ¥ nya innebörder”.

- Sanna BrÃ¥ding berättar för Aftonbladet om när hon blev dömd för knarkbrott. Hon säger: “Jag hade jävligt mÃ¥nga medvindskompisar, men de är borta nu.” Medvindskompisar – sÃ¥ mÃ¥lande, sÃ¥ “mitt i prick”. Sanna syftar förstÃ¥s pÃ¥ människor som attraheras av framgÃ¥ng och som investerar i en vänskap sÃ¥ länge de har nÃ¥gonting att vinna pÃ¥ den. När vinden vänder är kompisarna borta. Medvindskompsarnas motsats mÃ¥ste vara motvindskompisarna, de som tycker om att umgÃ¥s med människor som har det svÃ¥rt – kanske för att glömma bort sina egna problem?

- Mina kollegor och jag diskuterade ungdomsbegrepp för ett par dagar sedan och avhandlade bl.a. episk, ofta, orka och random. I Ledarbloggen kan ni läsa mer om random – ett ord som kan ha mÃ¥nga olika betydelser. ApropÃ¥ ungdomsord. Av en slump hittade jag sajten “Äntligen vuxen”, en hemsida som (om jag har förstÃ¥tt det rätt) föddes i samband med en utställning om hur det är att bli vuxen. PÃ¥ sajten finns bl.a.en avdelning där man har samlat ihop ett antal ungdomsord frÃ¥n olika tider. Kul!

- I höst anordnas kortfilmstävlingen ”Snacka gÃ¥r ju!”. Det är en del av en skandinavisk sprÃ¥kkampanj som ska öka ungas kunskaper om vÃ¥ra grannsprÃ¥k. “Svenska skolklasser pÃ¥ alla stadier kan delta, och första, andra och tredje pris är 10 000, 8 000 respektive 5 000 kronor.”, skriver SprÃ¥krÃ¥det. Läs mer hos Skolverket.

- Jag har lärt mig ett nytt ord. Gubbvakna. Det syftar på tendensen (gissningsvis hos äldre män) att vakna på morgonkvisten och inte kunna somna om. Gumvakna skulle nog kunna vara den kvinnliga motsvarigheten.

- Hur skulle “Ekorrn satt i granen” lÃ¥ta som polisrapport, nyhetsartikel, filmmanus, miljöbeskrivning osv? En kollega tipsade mig om följande sida där man kan hitta 70 stilövningar med ekorrvisan som utgÃ¥ngspunkt. Kanske kan övningarna komma till användning när det är dags att prata texttyper och sprÃ¥kstilar i klassrummet? Min kollega berättade att hennes elever inte kunde fÃ¥ nog av texterna och ville prova att skriva egna. Ja, idén är ganska rolig. Men, nÃ¥gra exempel pÃ¥ sidan är definitivt bättre än andra. Här kan man hitta bÃ¥de högt och lÃ¥gt.

- Idag ler jag lite Ã¥t min gamla klasskompis status pÃ¥ Facebook: ” (Namn)… begrundar att i svenskan är numera “grillat” att betrakta som en egen maträtt som inte behöver specificeras närmare. Jag avser att ta sprÃ¥ket vidare genom att i höst servera kokat och idiotförklara alla som vill ha förtydliganden.”

Utrotningshotade ord del 2

Annorstädes, befryndad, bevista och understundom: att hitta “utrotningshotade” ord frÃ¥n forna tider har blivit en sport pÃ¥ mÃ¥nga sprÃ¥ksajter pÃ¥ senare tid. Jag skrev ett inlägg om detta för ett par mÃ¥nader sedan. En ännu större utmaning är mÃ¥hända att hitta modernare ord som redan tappat kraft och hÃ¥ller pÃ¥ att falla i glömska.

Ett exempel är “dumburk” (TV). “Vad menar man med burk egentligen?” undrade en av mina fyror för en vecka sedan och syftade pÃ¥ att dagens TV-apparater är platta. Ja, en spännande iakttagelse!

Bänkbok är ett annat ord som förlorat terräng. När jag gick i skolan hade alla elever varsin bänkbok, dvs. en skönlitterär bok som man förvarade i sin bänk och som skulle plockas fram då man gjort klart en uppgift (för att vänta in kompisarna). I dagens klassrum finns varken bänkar eller bänkböcker.

… och ordet skolvärdinna? Jag har inte sett en skolvärdinna pÃ¥ flera Ã¥r. Rastvakt, kanske … men skolvärdinna? Nej, de är definitivt utrotningshotade. För att inte tala om flourtanterna.

Bubblare: Griffeltavla


En dumburk

“Palla tji”

1990-talet. Det var decenniet dÃ¥ jag och mina klasskompisar blev tonÃ¥ringar och kände oss “on top of the world”. Vad kunde vara häftigare än Beverly Hills 90210, Nirvana, Eurotechno, Championtröjor, Z-TV, armringar (av silver som man knäppte fast runt överarmen), “Mitt sÃ¥ kallade liv”, läderhalsband, spagettiklänningar, Spice Girls, buffaloskor, glitter och hÃ¥rmascara?

När jag pratar med mina elever om “90-tals-fenomen” (och ser hur de frÃ¥gande höjer ögonbrynen) inser jag att “min” tid ligger lÃ¥ngt, lÃ¥ngt borta. Vinterviken av Mats Wahl, som var det hetaste i bokväg pÃ¥ 90-talet, är enligt mina elever … en gammal klassiker. För att inte tala om storfilmen Titanic.

För nÃ¥gra dagar sedan pratade jag om potentiella 90-tals-begrepp med en kär vän. För visst finns det sÃ¥dana? Det är inte lätt att sätta fingret pÃ¥ det som är tidstypiskt när man befinner sig “mitt i”, men nu har det ju gÃ¥tt ett par Ã¥r …

Uttryck som mina kompisar och jag använde flitigt under 90-talet – och som kändes “heta” dÃ¥ var;
“Palla tji” - Orkar inte
Hutta – Kasta (kanske ett lokalt uttryck?)
Suuuuure (från engelskan, uttalades med betoning på första vokalen)
Hej svej, leverpastej (från Bert-böckerna?)
Tjabba!
Det är stabilt (Dr. Albans uttryck)
Kickers (De tuffa gänget som hängde vid kiosken)
Rocka fett
Hur häftigt är det på en skala?
Intresseklubben antecknar
Intressepil i ögat
Lyckost
Lyllo
Jag fattar nada
РJag f̦rst̴r ingenting
Amen åhh eller ameh!

Kommer ni på fler?

Hmmm …

Att använda tankeljud när man talar är inget ovanligt; ehm, eeee, hmm osv. Vi gör det för att markera att vi tänker (t.ex. letar efter ett ord) och för att signalera till samtalspartnern att vÃ¥r replik inte är slut. De flesta använder tankeljud när de pratar – nÃ¥gra gör det flitigare än andra.

Har ni tänkt pÃ¥ att vÃ¥ra tankeljud varierar beroende pÃ¥ vilket sprÃ¥k vi talar? Min gamla barndomsvän, som numera bor i USA, kom pÃ¥ ett efterlängtat besök till Lund förra sommaren. Hennes svenska var tydligt pÃ¥verkad av det amerikanska sprÃ¥ket. Det som stack ut mest var märkligt nog inte ordvalen eller intonationen utan tankeljuden. Min vän talade svenska, men med amerikanska tankeljud. Istället för det svenska ehhm, använde hon ahhm. En liten skillnad i text, kan tyckas – men pÃ¥taglig i det talade sprÃ¥ket.

Finns det tankeljud i alla språk? När jag lyssnar på mina polska släktingar blir jag tveksam. De pratar så snabbt att jag inte uppfattar några pauser alls. Kanske är det här med tankeljud kulturellt betingat? Kanske är tankeljud vanligare i t.ex. svenska för att vi har lärt oss att vara mer försiktiga och eftertänksamma?
Vad tror ni?

Prata på!

Årets sommarpratare presenterades tidigare idag och jag lyssnade med stora öron. Vem kommer att lotsa oss genom sommardagarna i år? Uppställningen verkar intressant och precis som vanligt är det en stor bredd på utbudet med alltifrån politiker och författare till bloggare och fotbollsstjärnor. Det finns nog något för alla i den här godispåsen. Jag kommer förmodligen inte att missa Jason Diakité, Dilsa Demirbag-Sten, Anna Kåver, Sara Stridsberg, Barbro Lindgren, Yukiko Duke, Gina Dirawi och September (många kvinnor!).

Jag tycker om tanken att alla har en historia att berätta. Det är inte bara orden som är intressanta att ta del av utan även stoffet och urvalet. De minnen, tankar och reflektioner som har valts ut och lyfts fram berättar ju också mycket om personen bakom mikrofonen. Som lyssnare är det verkligen ett privilegium att få någon annans livsberättelse serverad till eftermiddagskaffet.

Mina SvA-niors avslutande projekt brukar vara att spela in egna sommarprogram. För att hitta inspiration lyssnar vi på gamla sommarvärdar. Paolo Robertos program väcker ofta pojkarnas intresse. Kanske hittar jag ett säkert kort till tjejerna i år? Jag håller tummarna för bloggerskan Gina Dirawi. Hon kan nog bjuda på en stor portion humor och även tänkvärda inlägg om hur det är vara andra generationens invandrare och att stå med fötterna i två kulturer.

Det är alltid lika spännande att se vilka ämnen eleverna väljer att prata om. I Ã¥r fick jag lyssna pÃ¥ sommarprat om bl.a. lärdomar i livet, skola, utseendehets och musik. En salig blandning av teman! Arbetet med sommarprogrammen brukar vara lärorikt. Vi diskuterar olika retoriska knep med följande frÃ¥ga i fokus: Hur talar man sÃ¥ att andra lyssnar? Eleverna fÃ¥r möjlighet att öva upp den muntliga förmÃ¥gan, “bli vän” med sin röst, skriva manus, diskutera intressanta ämnen och träna sig i att skapa en ljudproduktion.

Kaka på kaka

Just nu läser jag ”Sista kulan sparar jag Ã¥t grannen” av Fuasta Marianovic. Den har legat högt uppe pÃ¥ min läslista under en längre tid – ända sedan jag läste artikeln ”SprÃ¥kbytaren” i SprÃ¥ktidningen. I artikeln reflekterar Fuasta Marianovic kring tvÃ¥sprÃ¥kighet och sitt nya sprÃ¥k svenska pÃ¥ ett fängslande sätt. Jag blir imponerad av Marianovic. Tänk att hon har skrivit en bok pÃ¥ sitt andrasprÃ¥k! Flertalet lyckas inte bli publicerade pÃ¥ sitt första. Boken intresserar mig framförallt för att den handlar om kriget i det forna Jugoslavien. En stor del av mina elever kommer frÃ¥n Balkan-länderna, genom ”Sista kulan sparar jag Ã¥t grannen” kan jag förhoppningsvis fÃ¥ en tydligare bild av deras historia och bakgrund.

I Marianovic snubblar jag flera gÃ¥nger över ordkombinationen ”passera förbi”. Det här mÃ¥ste väl ändÃ¥ vara en tautologi? Kaka pÃ¥ kaka? När jag slÃ¥r upp ”passera” i en ordlista förklaras det med orden ”gÃ¥ förbi”. Just av den anledningen kan det väl inte heta passera förbi (gÃ¥ förbi, förbi). Jag googlar och hittar uttrycket ”passera obemärkt förbi”. Det lÃ¥ter bättre än “passera förbi”… men ändÃ¥ … borde man inte säga passera obemärkt och stryka förbi?

Kollegan språkgrubblar

Min kollega frågar:
- Hur kommer det sig att man ibland avslutar ett samtal med “HejdÃ¥, vi ses säkert igen!” , när man faktiskt inte alls är säker pÃ¥ att ett nytt möte kommer att inträffa – tvärtom. Handlar det om en vit lögn för den goda stämningens skull?

Jag svarar att jag tror att det är en artighetsfras och att man genom den uttrycker en önskan om att ses snart igen. Vad tror ni?

Slaskord

Undrar just hur mÃ¥nga “sÃ¥” jag har bett mina elever stryka frÃ¥n sina texter under Ã¥rens lopp. Vi är nog uppe i ett hundratal – minst. Visst finns det meningar där det lilla “sÃ¥” har en given plats, men inte sällan (sÃ¥) används “sÃ¥” helt i onödan – t.ex. när det dyker upp som adverb direkt efter ett adverbial.

När man pratar är det inte ovanligt att det s.k. fundamentet i en mening dubbleras. I skriftsprÃ¥k ska man helst undvika fundamentsdubbleringar. Min kollega och jag benämner dessa “onödiga” smÃ¥ord för slaskord (ord som inte har nÃ¥gon funktion i texten). Idag strök jag under ett par fundamentsdubbleringar i en elevtext. MÃ¥nga av dem utgjordes av “sÃ¥”. När jag uppmärksammade skribenten pÃ¥ mina markeringar sade han: “Jag vet, jag vet… min pappa (Lizas kommentar: även han lärare i svenska) brukar alltid säga att jag inte ska sÃ¥sa för mycket när jag skriver.”

Haha … sÃ¥sa … ja, varför inte? Ganska fyndigt faktiskt!

I kalendern v.18/19

Det är svÃ¥rt att tänka sig att läsÃ¥ret 10/11 gÃ¥r mot sitt slut. Det Ã¥terstÃ¥r endast ett par veckor av terminen. Hur gick det till? I maj och juni brukar kalendern vara fulltecknad. SÃ¥ även i Ã¥r. Här är ett utdrag…

    ★ Sammanställa och analysera femmornas nationella prov,
    ★ Skapa radioprogram med SvA-niorna,
    ★ Bedöma uppsatser och digitala produktioner,
    ★ Förbereda maj månads föreläsningar,
    ★ Fortsätta skriva på ett hemligt bokprojekt,
    ★ Skriva omdömen till femmorna,
    ★ Träna (Äntligen har jag kommit igång! Jag kan varmt rekommendera sajten Funbeat.se där man kan registrera sin träning, lägga till vänner och därmed inspirera varandra.
    ★ Fira en blivande 4-åring och 16-åring,
    ★ Börja planera sommaren. Kanske en resa?

Nya krafter

En mÃ¥nadslÃ¥ngt blogguppehÃ¥ll…(!) Det är första gÃ¥ngen det har varit sÃ¥ tyst, sÃ¥ länge, pÃ¥ SprÃ¥kmakargatan. Men, bloggpausen var nödvändig. I april kulminerade min arbetssäsong med föreläsningsuppdrag, skrivprojekt och skoljobb. Bloggeriet fick därmed komma i andra hand. Bloggsuget har emellertid bubblat i kroppen under hela pausen. SÃ¥klart.

Jag tänkte mjukstarta med ett härligt elevcitat frÃ¥n en SvA-uppsats som jag fick nöjet att läsa för ett par dagar sedan. Eleverna skulle inom ramarna för en kurs i sprÃ¥ksociologi reflektera kring sitt eget sprÃ¥k, “sprÃ¥ken i sprÃ¥ken” och hur (och om) de anpassar sitt sprÃ¥k beroende pÃ¥ sammanhang. En av mina elever väljer dessutom att beskriva hur han använder sin röst i olika situationer.

En röst kan påverka omgivningen på olika sätt. Jag älskar min röst för jag kan sjunga så att folk blommar om öronen. I nästa stund kan jag skrika så att personerna runt omkring får ont i huvudet.

Jag reagerar förstÃ¥s pÃ¥ den mÃ¥lande beskrivningen “att sjunga sÃ¥ att folk blommar om öronen”. SprÃ¥kkreativt, ellerhur? Mina öron blommar när jag hör mina elevers kloka funderingar, bubblande skratt, fÃ¥gelkvitter, lyckotjut, spinnande katter, skönsÃ¥ng och ljudet av vindens sus i trädkronorna. När blommar det om era öron?

Burlesk, krinolin och pumpernickel

Det är hög tid att avbryta den ofrivilliga bloggpausen – och varför inte med lite sprÃ¥kligheter? IgÃ¥r vässade tusentals svenskar pennorna för att skriva högskoleprov. Som vanligt är jag nyfiken pÃ¥ orddelen! Vilka ord innehöll provet den här gÃ¥ngen?

De senaste Ã¥ren har jag varit snubblande nära 40 rätt… men frustrerande nog inte lyckats fÃ¥ full pott. Hur det gick i Ã¥r? 38 rätt! Grrr….

Hur går det för er?

Om flerspråkighet i Stockholm

I torsdags fick jag nöjet att hÃ¥lla i ett dubbelt föreläsningspass pÃ¥ FlersprÃ¥kighet i fokus – konferensen i Stockholm. FlersprÃ¥kighet i fokus är en Ã¥rligen Ã¥terkommande konferens för personal frÃ¥n förskola, grundskola, gymnasium och vuxenundervisning kring teman om identitet, flersprÃ¥kighet och lärande. Min föreläsning handlade om hur man kan modernisera SvA-ämnet med hjälp av olika digitala verktyg. Publiken bestod i huvudsak av SvA/SFI-lärare vilket var extra spännande. Det kändes som att vara pÃ¥ hemmaplan!

Jag hann inte stanna pÃ¥ konferensomrÃ¥det mer än ett par timmar – men av det jag fick uppleva pÃ¥ plats ger jag en stor tumme upp. Evenemang av den här sorten är verkligen viktiga för lärare som undervisar i ett ämne som SvA. Vi är ofta ganska ensamma i vÃ¥r ämnesinriktning ute pÃ¥ skolorna och fÃ¥r inte mÃ¥nga tillfällen att möta andra SvA-lärare för att diskutera frÃ¥gor som rör vÃ¥rt undervisningsfält. Därför kändes det väldigt spännande att att under en stund fÃ¥ möjlighet att mingla med ca. 900 SvA/SFI-lärarkollegor frÃ¥n olika hÃ¥ll i landet.

Jag uppehöll mig en stund vid läromedelsutställningen utanför konferenssalarna. Det var roligt att notera att utbudet vad gäller läroböcker för andrasprÃ¥ksinlärare i svenska bara blir större och större. Jag minns att jag för ett par Ã¥r sedan skrev ett inlägg här i bloggen där jag efterlyste läromedel som riktade sig till nyanlända tonÃ¥ringar – där nybörjare inte nödvändigtvis betyder att man ligger pÃ¥ en kognitivt lÃ¥g nivÃ¥. En stor del av läromedelsmaterialet i svenska som andrasprÃ¥k baseras nämligen pÃ¥ tanken att inläraren är ett barn och utgÃ¥r därför frÃ¥n övningar som lämpar sig just efter ett barns verklighet. Läromedelsmarknaden för andrasprÃ¥ksinlärare i tonÃ¥ren lämnar fortfarande mer att önska, men det verkar gÃ¥ Ã¥t rätt hÃ¥ll.

Jag introducerades för ett nytt begrepp under torsdagen – nämligen “första generationens svenne”. Martin Bentancourt, vinnare av SR:s prestigefyllda sprÃ¥kpris, inledde dagen med att prata om identitet och sprÃ¥k. “Kalla mig inte andra generationens invandrare utan för första generationens svenne”, sade han. Tänkvärt. Är det viktigt med etiketter? Ja, kanske. Jag förstÃ¥r Martins poäng – han är född i Sverige, har bott här hela sitt liv och känner sig svensk. Skillnaden mellan de begrepp han belyser är perspektivet; “Andra generationens invandrare” säger nÃ¥gonting om bakgrunden – om det som har varit, “första generationens svenne” talar om det som finns här och nu.

Martin sjunger:
“För min mamma hon é invandrare-e-e
Men jag föddes i Sverige-e-e
Fastän jag é inte blond (e-ey)
É jag lika mycket mer svensk än dig Kalle
Jag vet att du… kanske tittar på mig konstigt
För jag vet vem jag é, mera svensk än svenne
Senaste protypen av en svensk de é jag
Kanske erat språk, har mörka ögon, kanske alltid oss
Å jag é svensk, mera svensk än va du é ja
Å jag é stolt över Sverige, mitt land é bra

Favoritord

“När jag sÃ¥g honom stÃ¥ och vänta pÃ¥ mig fick jag hjärtfnatt.” Ungefär sÃ¥ uttryckte en vän sig när hon skulle beskriva en efterlängtad Ã¥terförening. Hjärtfnatt, vilket härlig ord! Definition? Ett känslofyrverkeri – stunder dÃ¥ hjärtat slÃ¥r kullerbyttor av lycka i bröstkorgen.

När fick du hjärtfnatt senast?