På lärarhögskolan fick vi inleda litteraturstudierna genom att skriva en läsarbiografi. Det tycker jag faktiskt att alla bokälskare borde göra någon gång. Uppgiften gick ut på att vi skulle berätta om våra läsminnen, om vilka böcker vi föredrar att läsa och vilka vi gärna lämnar kvar i bokhyllan. Syftet var helt enkelt att vi skulle reflektera kring våra läsvanor och dessutom fundera på varför vi tycker att det är viktigt med läsning. Som blivande svensklärare var det ju faktiskt en bra idé att ha argumenten om varför läsning är bra nära till hands. Slutligen ombads vi att fundera på vår framtida roll som litteraturförmedlare. Här är min läsarbiografi. Jag vet att den är lång, men förhoppningsvis ändå läsvärd!

Läsarbiografi

Bakgrund
Mitt första läsarminne är tydligt och känslofyllt. När min tvillingsyster och jag ännu var små såg vi med spänning fram emot den obligatoriska godnattstunden. Då brukade vår far läsa några kapitel ur sin favoritbok ”En världsomsegling under havet” av Jules Verne. Vi kurade ihop oss tillsammans i läsfåtöljen och förflyttades snart till fantastiska äventyr under havsytan. Bland gåtfulla havsmonster, ubåtar och jättelika bläckfiskar hittade min syster och jag en samhörighet med vår far som jag kommer att bära med mig resten av livet. Jag minns fortfarande min pappas röst som var full av inlevelse och engagemang.

Att böckernas värld är genomsyrad av spänning, upplevelser och dramatik var följaktligen en föreställning som min syster och jag vaggades in i redan som små barn. Mina föräldrar var båda akademiker vilket måhända påverkade deras syn på litteraturens betydelse. De underströk ofta att böckerna inte enbart var kunskapsförmedlare och verktyg för att lära känna språket utan även fantastiska källor för att stimulera sin fantasi. På många sätt växte jag upp tillsammans med böckerna. Jag hittade jämnåriga vänner i härliga Ronja Rövardotter, Laura Ingalls (som bodde i det lilla huset på prärien) och busiga Anne Shirley från Grönkulla. Jag jämförde mitt tvillingskap med tvillingarna från Sweet Valley High, utvidgade mitt hästintresse med hjälp av ryttarinnan Pirkko och drömde om äventyr med hjälp av detektiven Kitty.

I takt med att jag blev äldre mognade även mina preferenser för litteratur. På gymnasiet började jag att läsa klassiker och blev förtjust i böcker som tog mig tillbaka till främmande tider och exotiska platser. Mika Waltaris ”Sinuhe Egyptiern” och Que Vadis” av Henryk Sienkiewicz var länge favoriter i den privata boksamlingen. Jag skattar mig lycklig då jag stöter på texter som talar rätt in i hjärtat. För visst är det en upplevelse att läsa något som bevisar att ord kan slå ner som blixtar, smeka som sommarvindar, frambringa tårar och skratt? Själv är jag svag för författare som berör sina texter som om det vore de dyrbaraste skatter. Då ord vävs ihop till meningar och meningar broderas till satser. Vad är bättre än att läsa en text som har skapats med största noggrannhet, känsla och med kärlek?

Idag njuter jag fortfarande lika mycket av litteraturkonsten. Nu läser jag olika sorters böcker i olika sorters sammanhang. Jag tror att litteraturen är lika mångsidig som människan och att det finns böcker för varje behov, humör och stämning.

Funderingar kring läsandets vinster
Med utgångspunkt i mina egna läsupplevelser skall jag i denna redogörelse reflektera över varför jag tycker att det är så viktigt med litteratur och läsning, samt vilken betydelse skönlitteratur kommer att ha i min framtida lärarprofession.

Redan som barn upptäckte jag att mitt engagemang för böcker och läsning gav mig förmåner i livet. När mina klasskamrater tampades med bokstäverna i ettans läsebok, dansade jag stolt fram bland bokens ord och meningar. Mitt flyt i läsning och skrivning befäste tidigt ett språkligt självförtroende som följde mig genom alla skolans årskurser och som resulterade i goda betyg inte bara i svenska utan även i många andra ämnen. I böckernas värld lärde jag mig, effektivare än någon annanstans, svenskans regler och normer. Min första uppenbarelse var således att ett tidigt läsintresse kan vara en ypperlig genväg till språket och att det även kan påverka utvecklingen i andra skolämnen positivt. Som lärare kommer jag naturligtvis att försöka ta fasta på läsningens goda effekter för mina kommande elevers språkutveckling. Vårt uppdrag som lärare är att på bästa sätt förbereda ungdomar på en verklighet utanför skolans portar. Detta tror jag att vi kan göra genom att utrusta eleverna med språket i sin makt.

Tidigt upptäckte jag att böckerna även har förmåga att öppna dörrar till nya kulturer och världar. På ett ögonblick kunde jag med bokens kraft befinna mig i Guatemala tillsammans med indianflickan Aschlop (Pumans dotter av Monika Zak) för att i nästa stund stå med fötterna i den afrikanska ökensanden i sällskap med tioårige Nelio (Comedia Infantil av Henning Mankell). Böcker bidrar effektivt till förståelse för andra människor och samhällen samt skapar utmärkta tillfällen för perspektivbyten. En av de viktigaste lärdomarna jag vill förmedla till mina blivande elever är vikten av empati. Jag är övertygad om att många fall av främlingsfientlighet, mobbning och trakasserier i skolkorridorerna handlar om bristande inlevelseförmåga och deltagande hos våra elever. Genom böckerna kan eleverna träna sig i att se världen med andra ögon och utveckla en medkänsla för andra personer i andra situationer (Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri, Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari). En diskussion som är viktig är den om “de andra” och om hur människor tenderar att sätta sig själv i centrum och placera andra i periferin (Mörkrets hjärta av Joseph Conrad, Vita tänder av Zadie Smith) .

Litteraturen har en särskild stor betydelse för ungdomar i tonåren. Det insåg jag när jag själv växte upp. Jag fick ökad självinsikt genom att jämföra mig med karaktärerna i de böcker jag läste. Några blev mina vänner som jag identifierade mig med, andra hjälpte mig att leva ut mina drömmar och fantasier. Ibland mötte jag karaktärer som jag inte alls förstod mig på. I tonåren söker både flickor och pojkar aktivt efter den egna identiteten och jämför sig själva med karaktärer i böckernas värld. Som lärare kan man lämpligen ta fasta på elevernas gemensamma identitetssökande och använda detta för att väcka läslust. ”Sandor slash Ida” av Sara Kardefors är ett utmärkt exempel på en bok som stimulerar till läsning eftersom innehållet anknyter till elevernas verklighet och vardag. Genom skönlitteraturen kan läraren dessutom behandla känsliga ämnen som t.ex. sexualitet och rasism.

Att böcker kan vara stimulerande för fantasin är som jag tidigare påpekat en föreställning som jag har växt upp med. Jag tror att boken har en mycket viktig funktion som tanke -och tolkningsredskap. I dagens samhälle förslappas vi gärna framför TV-apparaten eller i biomörkret där någon annan (filmregissören) redan gjort den största delen av tankearbetet. Boken ger oss tillfällen att skapa egna bilder och utveckla oss som de tänkande varelser vi är. Det fantastiska med böcker är dessutom att vi läser på olika sätt och automatiskt gör berättelserna till våra egna. När min tvillingsyster och jag var barn brukade vi roa oss med att läsa samma bok och sedan teckna bokens miljöer och karaktärer på papper, så som vi själv upplevt dem. Vi förvånades alltid över hur våra ritningar skilde sig åt. Som lärare kan man förstås ta vara på att människor läser texter olika. Genom boksamtal kan man framhäva elevernas möte med texterna och sätta deras egna upplevelser i centrum. När elevernas litteraturläsning tar utgångspunkt i olika erfarenheter skapas förhoppningsvis spännande samtal där den ena diskussionen inte är den andra lik.

Vi känner väl alla till påståendet att man blir intelligent av att läsa böcker? Hur stor sanning som ligger i detta kan man kanske diskutera. Sant är i alla fall att böckerna bär med sig mycket kunskap, inte bara genom de historier de förmedlar, utan även om författaren och den tid han eller hon levde i. Den finaste formuleringen om vilka lärdomar böckerna kan ge finns enligt mig i boken ”Hur vi läser och varför” (2001) av Harald Bloom. Bloom anser att en av världens vackraste relationsskildringar finns i Cervantes ”Don Quijote” där Don Quijote och Sancho Panza förändras genom att lyssna på varandra och lära av varandra. Författaren menar att ”det finns delar av dig själv som du inte kommer att känna fullt ut förrän du känner Don Quijote och Sancho Panza”. Jag tilltalas av idén att det finns böcker som ruvar på gåtor om människans ursprungliga behov och önskningar.

Självfallet finns det många andra anledningar till varför jag tycker att man skall läsa böcker. Jag vill avsluta detta avsnitt med att poängtera litteraturens terapeutiska funktion. Precis som Sidner i Juloratoriet, som använder musikens kraft för att söka tröst efter sin mors död (och kanske i viss mån även fly verkligheten), kan man även finna en tillflykt i litteraturen. Böckerna har många gånger hjälpt mig att för en stund glömma bort vardagens ansvar och krav.

Läraren som litteraturförmedlare
I min yrkesroll kommer jag först och främst försöka att se till att levandegöra litteraturen för mina elever. Den största utmaningen för mig kommer således att bli att väcka och bibehålla elevernas lust att läsa. Det tror jag att jag kan göra genom att väva in litteraturen som ett naturligt inslag i undervisningen. Böckerna kan fungera som utmärkta underlag för diskussioner eller som utgångspunkter för olika temaområden. Med hjälp av t.ex. William Goldings klassiker ”Flugornas Herre” kan eleverna få möjlighet att diskutera mobbning, ledarskap och grupperingar. ”De kallar honom Anna” av Peter Pohl kan vara en bra upptakt till ett tema om mobbning och ”Vinterviken” av Mats Wahl kan stimulera till diskussioner om utanförskap. I mina ögon är litteraturens möjligheter i klassrummet obegränsade.

Jag ser det som att en av mina främsta uppgifter som svensklärare är att visa eleverna vägen till böckernas värld. För att göra detta på bästa sätt måste jag naturligtvis se till att vara uppdaterad i ämnet och att med stor noggrannhet förbereda ett urval av litteratur som fungerar i den klass jag skall undervisa i. Som lärare gör man nog klokt i att vara flexibel i sitt litteratururval och anpassa böckerna till det som händer (efterfrågas?) i klassrummet.

I min undervisning skall jag försöka att fokusera på att betona läsandet som ett nöje och börja i elevernas läsupplevelser. Jag tror att samspelet mellan läsare och text är viktigare än att eleverna skall känna till vissa specifika verk. Har man lyckats att fånga elevernas läsintresse kommer de förmodligen att upptäcka den ”tyngre” litteraturen på egen hand. Jag vill ta vara på ungdomarnas intressen och se dessa som en ingång till läsandets värld. Syftet med mitt urval av litteratur är att det skall motivera och inspirera eleverna att gå vidare med andra typer av litteratur och författarskap. Förhoppningsvis lyckas jag att locka in så många elever som möjligt in i läsandets magiska värld.