Pauskvitter

Oj, vad jag längtar efter att fylla SprÃ¥kmakargatan med inlägg igen – men just nu fÃ¥r jag det inte riktigt att gÃ¥ ihop. Jag mÃ¥ste ro Portal-projektet i hamn först. Men snart kommer jag tillbaka med full kraft! Hoppas att ni finns kvar dÃ¥, mina kära läsare. SÃ¥ länge kan ni följa mig pÃ¥ Twitter: @LizaGreczanik


Bloggsaknad

Bloggen återspeglar stressfaktorn i mitt liv ganska bra. När jag är avslappnad och har mycket tid över, då duggar blogginläggen tätt. När jag (som nu) är överhopad av jobb kan det gå många veckor mellan inläggen. Idag kikar jag in här för att ge bloggen en liten kärleksförklaring. Kära blogg! Jag tycker om dig och saknar dig!

Värmer hjärtat!

Tack Kristina Alexanderson för ditt blogginlägg. Så fint!

Bloggkoll

survey tools

… och den sista frÃ¥gan som du gärna fÃ¥r svara pÃ¥ i kommentarsfältet: Vad saknar du pÃ¥ SprÃ¥kmakargatan?

200 000

Igår besökte läsare nr 200 000 min blogg. Tänka sig! Inte dåligt. Tack så mycket kära ni för att ni återvänder hit och förgyller Språkmakargatan med spännande kommentarer.

(Bild: Flickr.com)

Kära dagbok…

För nÃ¥gra dagar sedan hittade jag ett riktigt fynd hemma hos min mamma… I en stor lÃ¥da lÃ¥g alla mina gamla dagböcker frÃ¥n barndomen och tonÃ¥ren! Det var ett kärt Ã¥terseende som lockade fram mÃ¥nga minnen.

När jag var sex år fick jag min första dagbok av mamma och pappa. Mina (lärar)föräldrar hoppades väl på att dagboken skulle öva upp min skriftliga förmåga. Jag nappade direkt. Från sex års ålder fram till att jag fyllde tjugo skrev jag dagbok med jämna mellanrum.

Det var oväntat känslosamt att bläddra igenom dagböckerna efter sÃ¥ mÃ¥nga Ã¥r och Ã¥terse en Liza som jag nästan hade glömt bort. PÃ¥ nÃ¥gra timmar kastades jag tillbaka till ett sent 80-tal med barnkalas, bästisar och mysiga familjekvällar – men ocksÃ¥ till tonÃ¥rens känslostormar, förälskelser och försök att lära känna sig själv. Genom dagböckerna träffade jag pappa igen… (ja, tänk om jag hade vetat att vÃ¥r tid tillsammans inte skulle bli lÃ¥ng. Det var hjärtslitande att hÃ¥lla facit i hand).

En ljusblÃ¥ dagbok med tygpärmar var extra intressant att uppehÃ¥lla sig vid. Den spände över Ã¥ren 1994-1995 dÃ¥ jag var 15 Ã¥r dvs. lika gammal som mina elever i nian är nu. Hur kändes det egentligen att gÃ¥ det sista Ã¥ret i grundskolan? Genom att läsa i dagboken mötte jag mitt tonÃ¥rsjag igen… mina tonÃ¥rstankar, tonÃ¥rsformuleringar och tonÃ¥rskänslor… bevarade… som om de hade tecknats ner igÃ¥r. Det är lätt att glömma bort hur komplex brytningstiden mellan barndom och vuxenliv faktiskt är. Min dagbok pÃ¥minde mig om de stormiga tonÃ¥ren -dÃ¥ man försökte att lära känna sig själv, hitta en plats socialt och lyckas i skolan. En nyttig pÃ¥minnelse. Det är inte lätt att växa upp. “Är det lättare att vara vuxen…” undrade jag i dagboken. “I sÃ¥dana fall vill jag vara vuxen nu!”

Varför slutade jag skriva dagbok när jag var 20 Ã¥r, frÃ¥gade jag mig själv när jag slog ihop dagböckerna och Ã¥terigen befann mig i nuet? FrÃ¥n att ha dokumenterat mitt liv i nästan 15 Ã¥r fanns nu en lucka pÃ¥ 10 Ã¥r. Nja… men vänta lite. Kanske var det här bloggen tog över? I bloggen är jag förstÃ¥s inte alls lika privat som i dagböckerna, samtidigt ger jag fortfarande uttryck för vad jag tänker och känner genom att skriva. Det är ett nytt sorts skrivande, en ny sorts dagbok – syftet är emellertid fortfarande detsamma: att rensa tankarna och försöka formulera dem med ord… och förstÃ¥s… att träna upp den skriftliga förmÃ¥gan.



Fynd = Dagböcker från år 1986-2000!


Utdrag från en av mina första dagböcker (som jag hade döpt till Muffins).


Betygshetsen i nian.

Dagens korta

Det dröjde inte lÃ¥ng tid för bloggen att leta sig in i de akademiska salongerna. PÃ¥ Högskolan i BorÃ¥s startar distanskursen “Bloggens teori och praktik” i höst. Den fokuserar pÃ¥ bloggens innehÃ¥ll, estetik och praktik (7,5 högskolepoäng). Där ser man!

60 mil

Till min stora förtjusning har ett par av mina kollegor börjat utforska bloggen som pedagogiskt verktyg. Under det senaste året har det bloggats i svenskundervisningen men också under spansklektionerna (förhoppningvis hänger fler lärare på bloggtåget inom kort!) Det senaste bloggprojektet på skolan står en/sv/ty-läraren Monica C för tillsammans med bibliotekarien Petra R. De vill sporra eleverna i åk 6-9 att läsa mer och har därför startat en läsutmaning i bloggform.

Den originella uppgiften utgår från tanken att förvandla antal lästa böcker till en sträcka mätt i meter. Målet är att eleverna tillsammans ska läsa 600 000 meter (60 mil) dvs. från Lund till Stockholm. Deadline är den 24 april (Världsbokdagen). Varje bok räknas om till meter efter särskilda instruktioner som anges på sajten. Böckerna ska även recenseras i bloggen. Naturligtvis kommer eleverna att belönas om de lyckas läsa 60 mil. Om de inte lyckas? Ja, då blir det storstädning i biblioteket. Är ni nyfikna på bloggen? Kika in här.

Vad ska gälla på festen?

Ebba von Sydow behandlar ett viktigt ämne i sin nya krönika i Expressen. Hon förespråkar nya etikettregler för dagens fester och bjudningar. Det är hög tid för lite bloggvett och Twitterkod, menar Expressenkrönikören. Jag håller med! Klädkoder i all ära, men idag känns det mer relevant att diskutera regler för blogg/Twitter/Facebook-sugna gäster.

Har man varit pÃ¥ en fest kan man utgÃ¥ frÃ¥n att den finns dokumenterad i bildform pÃ¥ Facebook nästa dag. Det är inte alla som trivs med detta. Jag tycker, precis som Ebba von Sydow, att det skulle vara ganska skönt med fester där man slapp oroa sig för Facebook-paparazzis. “Det handlar knappast om förtal, kränkande bilder eller elakheter. Det rÃ¥kar bara vara sÃ¥ att man inte känner för att bli utkablad till världen, kolleger, vänner och de man inte känner. Eller bagatellerna. En dÃ¥lig vinkel, blank panna, en drink i handen. En klänning jag tänkt Ã¥teranvända pÃ¥ festen nästa helg med ett annat gäng. SÃ¥dant man inte riktigt kan pÃ¥peka utan att framstÃ¥ som ett fÃ¥fängt kontrollfreak“, skriver Ebba von Sydow.

Jag kan bli väldigt irriterad pÃ¥ Facebook-medlemmar som inte använder hjärnan och hjärtat när de publicerar foton pÃ¥ sajten – de som lägger ut hela album utan censur. För nÃ¥gon dag sedan sÃ¥g jag att en Facebook-kompis hade lagt ut en bild pÃ¥ sin bekant frÃ¥n förra veckans kräftskiva. Bekanten hade ögonen halvöppna och sörplade energiskt i sig en kräfta. LÃ¥t säga att det inte var världens charmigaste bild. Varför lägger man ut den, undrar jag? Bilden är knappast av kränkande karaktär men i mina ögon hör den ändÃ¥ inte hemma pÃ¥ nätet.

“Du är härmed hjärtligt välkommen till vÃ¥rt nästa möte, förutsatt att du är införstÃ¥dd med att det är helt off the record, utan Twitter, inget bloggande och inga foton tillÃ¥tna”. SÃ¥ kanske morgondagens festinbjudningar kommer att se ut? Ja, inte mig emot. Jag ser mÃ¥nga möjligheter med Facebook, Twitter – och är själv en aktiv bloggare men tycker sÃ¥klart att det är viktigt att värna om sin egen och andras integritet. Visst är det dags att uppdatera dagens festetikett? Eller vad tycker du?



- Ursäkta, kan du ta bort det där fotot på mig? Jag vill inte hamna på Facebook.

Språkmakargatan 4 år

Idag bjuder Språkmakargatan på gräddtårta med jordgubbar.

Ta en stor, mumsig bit!

Fast på nätet

Mellan Ã¥r 2005 och 2007 bloggade jag pÃ¥ Blogspirits domän. När jag sedan flyttade till WordPress fick jag lägga över mina bloggarkiv manuellt vilket var tidskrävande och jobbigt. Av naturliga skäl bestämde jag mig för att bara flytta över de inlägg som jag tyckte extra mycket om eller som jag av andra anledningar inte ville göra mig av med. När jag slutligen tryckte pÃ¥ knappen “delete blog” gjorde jag det med övertygelsen att min Blogspirit-blogg skulle raderas och försvinna för alltid.

För nÃ¥gon dag sedan när jag ögnade igenom min statistik sÃ¥g jag att en läsare hittat hit genom min gamla blogg. Hur är detta möjligt, tänkte jag? Den ska ju vara utplÃ¥nad frÃ¥n cyberrymden! Jag tittade lite mer noggrant och insÃ¥g att läsaren sökt efter min gamla blogg via sajten Internet archive – Wayback machine. Här lagras tydligen webbsidor frÃ¥n Ã¥r 1996 och framÃ¥t och görs sökbara.

Vad naiv jag var som faktiskt trodde att man kunde radera nÃ¥gonting frÃ¥n nätet. Jag blev otippat glad när jag Ã¥tersÃ¥g mina gamla blogginlägg, samtidigt är det ju skrämmande att det uppenbarligen inte räcker med att radera sin blogg för att den verkligen ska försvinna frÃ¥n nätet. Jag tänker pÃ¥ dem som verkligen inte vill konfronteras med sina gamla hemsidor (och det som stÃ¥r skrivet där)… ännu en anledning att verkligen tänka till innan man publicerar nÃ¥got pÃ¥ Internet.

NÃ¥ja, nu fÃ¥r jag ju ta vara pÃ¥ det faktum att jag har fÃ¥tt nÃ¥gra av mina texter tillbaka. Jag funderar pÃ¥ att lägga in nÃ¥gra av inläggen här i min “nya” blogg. Det är roligt att ha dem arkiverade pÃ¥ ett och samma ställe. Om det dyker det upp nÃ¥gra gamla godingar här markerar jag dem med en “favorit i repris”-symbol.

Experiment bloggkoll

Nyfikenheten drev mig till att testa spotlight-funktionen på Bloggkoll.se (en sajt som för övrigt är ett utomordentligt påfund). Genom funktionen kan man göra sig synlig för Bloggkolls publik i fem minuter mot en kostnad på 10 kronor. Syftet är såklart att locka besökare till sin egen blogg.

Vilket utfall ger exponeringen räknat i besöksantal, undrade jag igår kväll? 10 kronor fattigare började jag spana in besöksstatistiken på Språkmakargatan. Växte besöksantalet? Jodå, på fem minuter trillade det in elva nya läsare från bloggkoll.se. Med andra ord betalade jag cirka 1 krona per ny besökare (!!). Inte ett jättebra resultat om ni frågar mig. Förmodligen varierar antalet nya besökare beroende på vilken tid på dygnet (och året?) man använder funktionen och vad som skrivs som meddelande.

Min slutsats efter experimentet: Ej imponerad.

Tacktårta!

Efter en och en halv termin har vi alltsÃ¥ ställt den sista frÃ¥gan i lärarpanelen (för denna gÃ¥ngen?). Jag vill tacka Nina, Caroline, Maria och Christer för att de vecka ut och vecka in troget svarat pÃ¥ lärarpanelens frÃ¥gor. Jag är tacksam för att ni har förgyllt min blogg med era Ã¥sikter, tips och spännande infallsvinklar. Genom era svar har ni visat hur mÃ¥ngfacetterat och omväxlande vÃ¥rt yrke är. Det har varit jätteroligt att reflektera kring skola och undervisning tillsammans. Vidare har det varit lärorikt att fÃ¥ en inblick i hur lärare arbetar pÃ¥ olika hÃ¥ll i landet. Ni har gett mig massvis med inspiration! Framförallt känns det som om jag har vunnit fyra nya, goda, kollegor! Tack för ert arbete! Om vi hade bott nära varandra hade jag bjudit er pÃ¥ världens smaskigaste jordgubbstÃ¥rta. Nu fÃ¥r vi se om jag kan lösa det pÃ¥ annat sätt…

Ur en lärobok i engelska

- …um, what did Danny say they were called, Jenny?
- Blogs.
- That’s it. They’re like online diaries or something – nerds talking to themselves in public.

Okej, då är man väl en bloggnörd (men en stolt sådan!). ;-)

(Från boken Progress Gold B)

Back on track!

Det tog inte mer än ett par dagar… och sÃ¥ var blogglusten tillbaka… lika stark som om den aldrig varit borta. Nu väntar flertalet smÃ¥ blogginläggs-embryon pÃ¥ att fÃ¥ växa till sig. Dessutom har jag kommit pÃ¥ hur jag ska utveckla lärarpanelen till efter sommaren, men det avslöjar jag inte riktigt ännu.

Godnatt vänner!

Ps. Mindre än tre veckor återstår till sommaravslutningen. Börjar vi skymta mållinjen? Ja!

Märkliga uttryck

Det finns mÃ¥nga lustiga uttryck i svenskan. MÃ¥nga av dem använder vi dagligen – utan att egentligen tänka pÃ¥ vad de bokstavligen betyder. Det skulle vara väldigt intressant att hitta etymologiska förklaringar till följande…

Att glida in på en räkmacka (att halka in på ett bananskal är mer begripligt.. men räkmacka?)
Att fastna med skägget i brevlådan
Pang på rödbetan

Däremot hittade jag förklaringar till uttrycken nedan:
Lägga rabarber pÃ¥ nÃ¥gonting -”Att lägga embargo (beslag) pÃ¥ nÃ¥gonting är det ursprungliga uttrycket. Embargo är ett spanskt lÃ¥neord. Utländska ord som tar sig in i svenskan blir ofta missförstÃ¥dda och förvrängda som i det här fallet. Och visst lÃ¥ter det roligare att säga rabarber än embargo!” (citat frÃ¥n hemsidan Konstiga uttryck)

Saken är biff - ““Saken är biff” är soldatslang och kommer av att den som gick med en ansökan av nÃ¥got slag till chefen gärna ville ha den beviljad. Gick det bra kom personen ut frÃ¥n chefsrummet med ansökan i handen där chefen had skrivit “Bif”, alltsÃ¥ en förkortning för “Bifalles”. Det har populärt blivit “saken är biff” (citat frÃ¥n hemsidan Konstiga uttryck)

Varenda kotte – “… kotte i sammanhanget är en svensk form för norskans gutt och finskans kotti (pojke). Kutte pÃ¥ finska betyder liten parvel. Kutte var förr allmänt spritt i hela Götaland och Svealand (citat frÃ¥n hemsidan Konstiga uttryck).

Hålla sig på sin kant
– “Vara reserverad och avvaktande. Anses ha sitt ursprung i äldre tiders mÃ¥ltider dÃ¥ alla med var sin sked Ã¥t frÃ¥n samma fat och nÃ¥gon trängde sig fram och tog för sig för mycket, uppmanades att hÃ¥lla sig pÃ¥ sin kant av bordet” (Wikipedia).

Ett vägskäl i bloggskogen

Just nu befinner jag mig vid samma vägskäl som bloggaren Peter Barlach. I sin blogg skriver han att han inte riktigt varit en bloggare pÃ¥ ett tag och att det känns som om han länge har “bloggat med handbromsen i”. SÃ¥ upplever jag ocksÃ¥ mitt bloggande den senaste tiden. Mitt bloggförrÃ¥d är som vanligt fullt, men pÃ¥ kvällarna när jag vanligtvis har sprudlat av blogglust.. är jag nu bara dödstrött. Jag stÃ¥r nu inför fyra alternativ: 1) Lägga ner bloggen (Nej, kommer inte pÃ¥ frÃ¥ga!) 2) Ha en bloggpaus 3) Fortsätta blogga men pÃ¥ bekostnad av inläggens kvalitet.

Efter att ha funderat en stund väljer jag alternativ 3. Hoppas att ni stÃ¥r ut med lite “luftigare” inlägg en tid framöver… men jag är snart tillbaka igen …full av energi!

Bildspel i bloggen

En av mina läsare undrade hur man skapar bildspel i bloggen (se exempel i detta inlägg). Du kan göra på olika sätt beroende på vilken blogg du har:

WordPressblogg: Ladda ner detta plugin och aktivera det i din blogg. Välj sedan vilka bilder som ska ingå i bildspelet. Mer info finns på pluginkonstruktörens hemsida.

Blogger: Blogger har nyligen bäddat in ett nytt element i sitt gränssnitt som erbjuder användaren att skapa bildspel direkt i bloggen. Läs mer här.

Övrigt: Genom BubbleShare kan du ladda upp bilder och sedan skapa bildspel. Du måste dock skapa ett användarkonto.
Spana även in Webshots!

Skrivkramp

Jag känner det i hela kroppen. Skrivkrampen. Vägen mellan tanke och papper är längre än på mycket länge. I huvudet ter sig mina funderingar spännande och färgglada men under resan mot fingertopparna och tangentbordet försvinner det mesta och blir platt och livlöst. Det finns inget mer förödande för ett skrivsug än stress. Just nu har jag så många bollar i luften att hälften vore nog. Som på beställning kommer förstås skrivkrampen. Bokstäverna binder ihop sig till en klibbig, trögflytande massa. Meningarna är klumpiga. Upprepningarna många. Jag hatar skrivkramp lika mycket som jag älskar stunderna när skrivandet verkligen flyter. Skrivkrampen är lömsk. Man vet ju aldrig när den planerar att släppa taget och gå vidare.

Det kom ett brev…

Idag fick jag ett mail frÃ¥n en läsare…

“Jag läser med stora ögon dina genomtänkta, kloka, horisontutvidgande texter. Du känns som lite före din tid – och din bloggskuta är en av de finaste och stoltaste pÃ¥ Bloggens hav.
En människa: sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥vor – men du mÃ¥ste vara rädd om dig!”

Det här är nog det vackraste någon har skrivit om min blogg. Jag är jätteglad och rörd! Tusen tack T för att du tog dig tid till att skriva dessa rader till mig. Det betyder mycket! Så fint formulerat, så omtänksamt.