Under dagens pedagogmöte diskuterade vi ämnet språkinlärning, men kom in på ett sidospår som handlade om ungdomars behov av att tala med vuxna. En intressant debatt blommade fram då en av lärarna visade upp en artikel där det stod att dagens föräldrar samtalar med sina barn i sammanlagt 5 minuter om dagen (inte mer!). Varifrån får barnen då sina värderingar och lärdomar ifrån? Jo, från TV, dataspel, Internet och från sina kamrater. Mina kollegor och jag var överens om att barn och ungdomar idag verkar längta efter ökad vuxenkontakt. Under den tid jag har undervisat/praktiserat har jag märkt att mina elever då och då stannar kvar en extra stund i klassrummet på rasterna eller efter skolan för att lätta sina hjärtan. De berättar gärna om allt från vad de hittade på i helgen till tankar om kompisar, kärlek och framtiden.

Hur jag än försöker, kan jag inte minnas att läraren hade denna roll som vän/kurator/psykolog när jag var barn. Då gick vi till skolan, lyssnade på lärarens lektioner och gick hem. Det är tragiskt att många föräldrar idag måste arbeta så hårt att de inte har tid eller ork att lyssna på sina barn när de kommer hem och att så mycket annat konkurrerar om de ungas tid så att samtalen med föräldrarna kommer i skymundan. Det bådar inte gott att de vardagliga samtalen - föräldrar och barn emellan- verkar bli mer och mer sällsynta.

Trots att det endast var ca. 10 år sedan jag själv var tonåring märker jag att klimatet i ungdomskretsar har förändrats och blivit hårdare. Vi vuxna har alla genomgått tonårstiden och tror oss därför veta vad de unga idag går igenom. Men det gör vi inte. Vi har ingen aning om hur det är att växa upp i Sverige idag. Vi har definitivt erfarenhet av hur det var förr, men inte av hur det är att vara tonåring just nu. Dagens samhälle ställer helt andra krav på den unga generationen än när vi växte upp. Jag kan redan se stora skillnader mellan samhället nu och då jag var barn (både positiva och negativa förändringar). På tio år har Sverige blivit ett mångkulturellt samhälle, ett konsumtionssamhälle, ett datoriserat samhälle, ett IT-samhälle…våra medievanor har exploderat, utseendefixeringen är kanske större än någonsin, globaliseringen har gjort världen mindre, klimathotet är ett faktum osv. osv. I detta perspektiv menar jag att det är extra viktigt att lyssna på vad våra unga har att säga och att försöka förstå dem!

Det finns förstås typiska problem i tonårstiden som alltid kommer att se likadana ut: identitetssökande, oro för framtiden, osäkerhet, dåligt självförtroende, alkohol osv. När jag ser unga idag som verkar plågas av sin tonårstid och allt vad det innebär vill jag så gärna sträcka ut en hand och dela med mig av det min egen tonårstid lärde mig… kanske kan det hjälpa någon?

• Tillbringa tid med dina föräldrar  
• Ta vara på de som älskar dig. De är de som kommer att ställa upp när du verkligen behöver det.
• Ta vara på tiden i skolan, kunskap kommer du alltid ha nytta av.
• Ta hand om din hälsa
• Du duger som du är
• Lita på dig själv
• Våga att säga nej. Gå inte med på saker som du inte har lust att göra.
• Oroa dig inte - det finns någon för alla.
• Skönhet är förgängligt
• Njut av livet
• Gläds åt det du har. Sakna inte det du inte har
• Var ärlig mot dig själv
• Våga drömma!
• Njut av din ungdom 
• Vårda dina minnen

Hos Annen hittade jag en text där Rickard Wolff delar med sig av ett par tänkvärda livsråd (finns inga permalänkar, se inlägget under rubriken Johanna Sällström).

Vilka råd skulle du vilja ge dagens unga…?