Veckans fråga: Hur handskas du som lärare med fördomar? Tänk dig följande scenario: En elev räcker upp handen i klassrummet och uttalar sig plötsligt mycket negativt om en folkgrupp med anspelning på etnisk tillhörighet, kön eller sexuell läggning. Vad gör du?

Maria H: (Sv/En, årskurs 6-9, jobbat i 10 år, Tyringe)
- Jag ställer frågorna: “Varför dessa fördomar?” “Har du något belägg för det du säger?” Försöker sedan att starta en allmän diskussion i klassen med utgångspunkt i frågorna: Hur och varför föds fördomar? Vilka fördomar har vi -medvetet eller omedvetet och var kommer de ifrån? Vad är en fördom? Förhoppningsvis blir det en lärorik och intressant diskussion, som resulterar i att fördomar dör ut eller ifrågasätts.

Avslutningsvis påminner jag mina elever om vårt områdes Trygghets och Likabehandligsplan samt vårt områdes Värdegrund, med ledorden: Trygghet, Hänsyn, Respekt, Ärlighet och Glädje!

Fortsätter eleven att uttala sig negativt/kränkande kommer jag att ta ett enskilt samtal med denna elev och klargöra att jag inte tolererar sådana uttalanden. Jag kommer även att prata med klassläraren och om behov finns kontakta elevens föräldrar.

Caroline E: (Sv/En/Mu, årskurs 7 och 9, jobbat i 17 år, Torsås)
- Det händer ibland att elever uttrycker sig kränkande i klassrummet. Förra terminen hade jag t ex en elev som hade tydliga rasistiska åsikter och visade dem öppet både i ord och handling. Det var oerhört jobbigt och påverkade hela gruppen och undervisningen. Några av eleverna hade också utländsk bakgrund och de tog mycket illa vid sig och mådde dåligt. Det som slog mig var att det bara var jag som lärare som bemötte dessa åsikter: Arton elever i klassrummet men bara en elev som hördes hela tiden. Ingen som sa emot eller vågade tycka till. Jag kontaktade skolledningen om problemet eftersom situationen blev ohållbar och jag kom ingenstans. Eleven togs bort och efter det blev det en helt annan grupp. Det visade sig snabbt att ingen av eleverna i gruppen delade dessa åsikter. Vi jobbade sedan mycket med att ta ställning i olika frågor, att argumentera för sina åsikter och också våga stå för dem. Jag tror det är jätteviktigt att man tränar eleverna i just detta.

Att bemöta kränkningar med tystnad leder ingenstans och det är viktigt att alla tar sitt ansvar och känner sitt ansvar när någon uttalar sig kränkande. Ibland behöver man ta till drastiska åtgärder för att komma tillrätta med problemen som i det här fallet. Men jag tror man vinner mycket bara genom att inte blunda som lärare, utan alltid bemöta en kränkning för var det är, nämligen helt oacceptabelt och visa sin egen ståndpunkt och också se till så att eleverna får möjlighet att göra det.


Christer: (1-7 lärare, studerar just nu till specialpedagog på högskolan i Malmö)
- Oj, oj, en svår fråga, och en situation jag har befunnit mig i flera gånger under åren! Det beror ju så mycket på vem som säger det (bl a ålder) och i vilket sammanhang (är eleven mitt uppe i en känslosam konflikt). Jag har väl gjort allt från att ryta i ordentligt och säga att eleven precis gjort sig skyldig till ett lagbrott till att låta det passera obemärkt. Det svåra är ju att visa att man tar avstånd från uttalandet samtidigt som man visar att man lyssnar till, och försöker förstå, elevens synpunkt och lyckas bemöta uttalandet på ett konstruktivt sätt; med logik och så lite påverkan av egna känslor som möjligt. Man måste ju försöka få eleven att inse det orimliga i vad h*n säger… Att enbart fördöma elevens uttalande leder ju bara till skamkänslor och antagligen till förstärkta fördomar mot den aktuella gruppen. Men det är svårt, mycket svårt!


Liza G: (Sv/SvA/Webb årskurs 6-9, jobbat i 2 år, Lund)
- Det är vår skyldighet som lärare och som vuxna att reagera om eleverna uttrycker sig hatiskt mot varandra eller andra. I vårt läraruppdrag ingår den viktiga och svåra uppgiften att motverka trakasserier, kränkningar och diskriminering.

Mitt mål är att bemöta fördomarna direkt. Om en elev t.ex. uttalar sig rasistiskt eller kränkande på en av mina lektioner avbryter jag undervisningen för att diskutera yttrandet med eleven (och klassen). Ibland går det inte alls att resonera med eleven kanske för att denne är aggressiv eller vägrar att lyssna på mina argument. Då får jag nöja mig med att tydligt ta avstånd från elevens åsikt och understryka att fördomar för det mesta handlar om rädsla och okunskap.

Jag vill ju gärna tro att dagens ungdomar är mer toleranta och fördomsfria än tidigare generationer. Tyvärr märker jag att så inte är fallet. Titt som tätt stöter jag på elever som bär på starkt hat gentemot andra folkgrupper och mot det som är ”annorlunda”. Jag tror att vårt starkaste vapen i kampen mot fördomar är empati, identifikation och kunskap. Jag vill försöka få eleverna att identifiera sig med det de fördömer och få dem att inse det absurda i att dra en hel folkgrupp över en kam. Ett bra hjälpmedel är böcker och film som kan bidra till ökad förståelse gentemot det främmande och kanske t.o.m till medkänsla. Kanske kan man genom texterna få eleverna att upptäcka att människor faktiskt inte är så olika trots allt. Just att trycka på människors likheter istället för skillnader är en väg att gå.

Att då och då lägga tid på att arbeta med elevernas fördomar genom t.ex. temadagar eller större arbeten kan man nog vinna mycket på. När jag gick i skolan anordnade ”Alla lika alla olika” en temaeftermiddag för Lunds alla nior. Det arrangemanget minns jag än idag. Nu ser jag att organisationen fortfarande finns. Värt att kasta ett öga på!

(Fröken Nina har tagit sportlov denna vecka)

Lärare - hur tacklas ni med fördomar i era klassrum (och på era skolgårdar)?