Märklig fråga, tycker kanske de som talar dialekter som närmar sig det vi kallar för “riksvenska”. För oss skåningar kan emellertid svenska sånger skapa huvudbry. Vilken dialekt ska vi sjunga på? Vår egen? Eller ska vi försöka härma den svenska vi hör i media? Själv byter jag nästan alltid dialekt när det är dags att sjunga svenskt. Jag kodväxlar automatiskt. Nu när jag funderar på företeelsen ter den sig egentligen mycket underlig. Steget mellan tal och sång är ju inte särskilt stort, men uppenbarligen föranleder det ett dialektbyte. Varför?
Jag kan hitta tre skäl till mitt eget “riksvenska” drillande. Dels handlar det om att imitera artisterna - den musik som spelas på radio och TV framförs ju övervägande av sångare som inte sjunger på utpräglad dialekt. Dels brukar jag byta dialekt för att inte riskera att min skånska tar fokus från musikstycket (vilket jag inbillar mig att den skulle göra) och för att jag vill att sångtexten ska låta mjukare. Framförallt är jag inte van vid att sjunga på skånska. Jag har skolats in i att lämna skånskan utanför musiken.
En intressant fråga i sammanhanget är om det finns en svensk sjungspråksnorm? Det verkar ju onekligen vara så. Kikar man in på de skånska skolgårdarna i juni, när det är dags att sjunga sommarvisor, gissar jag att majoriteten av eleverna plötsligt byter dialekt. Här i Skåne är vi väl helt enkelt inte vana vid att höra vår dialekt sjungas. Å andra sidan bevisar artister som t.ex. Peps Persson, Nisse Hellberg och Timbuktu att man visst kan sjunga på skånska och att det kan låta riktigt bra. Jag byter aldrig dialekt när jag skrålar till Timbuktu på radio. Undrar just om han genom sin musik lyckas locka icke-skåningar att sjunga på lundensiska?
I fredags var jag på trädgårdsfest hos min kollega. När kvällen fortfarande var ung framförde vi melodin “I sommarens soliga dagar” med en egensnickrad låttext. Efter vårt uppträdande började min kollega och jag diskutera just det här med sånger och dialekter. - Du sjunger inte på skånska, uppmärksammade hon. - Nej, gör du det? undrade jag. Det visade sig att hon sjunger visor och traditionella melodier på skånska medan hon byter dialekt när det är dags för modernare melodier. Spännande! Min kollega gör (omedvetet?) en distinktion mellan folkligt/traditionellt och mer tidsenligt låtmaterial. Kanske anpassar hon rent av sitt sångspråk till sociala strukturer snarare än regionala?
Många icke-skåningar reagerar på skåningarnas sångspråk och tycker att dialektbytet låter konstlat (Sibel från Kristianstad fick många anmärkningar på sin “låtsas-stockholmska” när hon framförde “Sista morgonen” i Idol. Lyssna här). Jag vet att jag inte låter trovärdigt “stockholmsk” när jag sjunger. Tyvärr tycker jag att det låter etter värre på min egen dialekt - främst eftersom skånska inte är ett etablerat sångspråk och “sticker ut” för mycket. För oss skåningar kanske det aldrig kan bli riktigt rätt - vare sig vi väljer den egna dialekten eller en tillrättalagd variant.
6 Comments
Å, detta har varit en tanke i min hjärna sen en VFU-period då jag och en klass arbetade med bland annat dialekter. En elev frågade om just detta. Varför sjunger de flesta utan dialekten? Vi kom inte fram till något men vi försökte komma på artister som dels sjöng på sin dialekt dels bytte från sin dialekt när de sjöng.
Jag tror i alla fall att jag försöker sjunga som Timbuktu eller Movits så ju fler som sjunger som de talar desto mer spritt blir nog bruket. Hänger du med? Det blev rörigt.
/Anna från gnällbältet
Nu sjunger jag i stort sett aldrig inför andra människor så jag behöver inte bry mig om vad folk tycker, men när jag sjunger för mig själv så byter jag ofta dialekt i den mån det behövs - sjunger jag en sång av Björn Afzelius så byter jag nästan omedvetet från min egna Uppsaladialekt till skånska. Och jag vet definitivt med mig att jag lägger på en “southern twang” när jag sjunger “Me and Bobby McGee” på engelska… Så jag tror att det har att göra med att när man sjunger är det inte bara orden man vill kopiera utan också hur det låter och det påverkar hur man uttalar dem. En skillnad mellan en folkvisa och en modern sång är ju att en modern sång (oftast) har en viss artist förknippad med den som man kanske försöker härma, medan en folkvisa (oftast) står på egna ben.
…och sen håller jag med om att dialektbyten låter konstlade. När Sophie Rimheden sjunger “Främling” på skånska (http://www.youtube.com/watch?v=QeOWyH1HMjk) låter det mycket mer som hennes egna tolkning än om hon hade sjungit på “rikssvenska” som Carola gör. Sen är ju också gränsen mellan “rikssvenska” (dvs. ett medvetet försök att sjunga neutralt) och att helt enkelt använda sitt egna östmellansvenska talspråk inte alltid helt klar. Jag tycker att jag hör tydlig skillnad på Mange Schmidt (från Stockholm) och Organism 12 eller Afasi (från Uppsala) och Promoe (från Västerås) men den skillnaden kanske inte är lika uppenbar för skåningen i gemen.
Hon låter lite konstigt men om det är på grund av stockholmskan eller inte är svårt att säga. Har hon sjungit på skånska tidigare?
Jag antar att hon undviker skånska eftersom det inte går att sjunga så högstämt på den dialekten. Jag har aldrig hört någon försöka men jag misstänker att det skulle låta komiskt.
Bra är hon hursomhelst. Jag brukar bara zappa förbi Idol men jag stannade faktiskt till när hon sjöng, fast då var det på engelska (kanske inte ens var Idol vid närmare eftertanke).
Anna: Ja, jag hänger absolut med. Intressant!
David: Tack för din kommentar - spännande läsning.Intressant jämförelse med engelskan. Du har rätt i att skillnaden mellan Mange Schmidt, Organism 12 eller Afasi inte är lika uppenbar för skåningen - i alla fall inte för mig. Nu ska jag lyssna på Främling-klippet!
Paradigm: Jag vet faktiskt inte om hon har sjungit på skånska? Har inte alls tänkt på att skånskan skulle kunna påverka graden av högtidlighet. Det kan nog stämma!
Hm, min kommentar försvann. Jag är från Dalarna och gillar att höra Svenne Rubins och Rootvälta sjunga på dalmål. Rootvälta lyckas till och med få in dalmål när de sjunger reggae på engelska.
Jag försöker sjunga så likt artisten som möjligt, både när jag sjunger på svenska och på engelska (och danska och isländska, men då låter det inte så likt…).