Idag tänkte jag skriva om fulländade plattor - ni vet sådana som man bokstavligt talat lyssnar sönder. Det är inte ofta jag har lyckan att komma över en skiva där i princip alla spår är briljanta, som förtjänar att snurra i skivspelaren dygnets alla vakna timmar, med låtar som bara blir bättre och bättre ju mer man lyssnar. Jag har ägt fyra sådana album i mitt liv:

“Mariah Carey” med Mariah Carey (1990)
Mariah Careys debutskiva köpte jag på LP år 1990. Det var min första egeninköpta skiva. Jag lyssnade på den jämt. Det här är Mariah Carey när hon är som bäst - när melodierna och rösten är i fokus, inte hennes magkorta tröjor och försök att vara “creddig”. Alla spår på skivan är super. Att välja ut favoriter skulle vara som att försöka plocka ut guldkorn ur en påse guldkorn.

“Playing my game” med Lene Marlin (1999)
Lene Marlin var bara 19 år när hon gav ut sitt första album - låtarna har hon skrivit själv. Jag minns att syrran och jag lyssnade på Marlins skiva dag och natt. Även mina kompisar blev stormförtjusta i den och köpte egna exemplar. Igår letade jag upp plattan på Spotify och kastades tillbaka 10 år i tiden. Jag förstår att jag blev trollbunden av Marlins låtar. De är fortfarande fantastiska - varenda en. Hennes silkeslena röst och de melankoliska melodierna är en bra kombination. Det bästa med Marlins låtar - särskilt de som inte gavs ut på singel - är att de är så komplexa i sin uppbyggnad. Man hittar ständigt nya detaljer som gör att varje lyssning blir spännande. Alla låtar på skivan är toppen - men de som glänser starkast är “Playing my game”, “Flown away” och “The way we are”. Lene Marlin släppte en ny skiva i år… den måste jag ju bara titta närmare på.

“In blue” med The Corrs (2000)
Sommaren 2000 fylldes av irländska tongångar. Då förälskade jag mig i The Corrs album “In blue”. Egentligen hade jag inte särskilt höga förväntningar när jag köpte skivan. Vi hade lyssnat på hitlåten Breathless på festresan på Cypern. När jag kom tillbaka till Sverige skaffade jag skivan mest för att försöka förlänga semestern - sätta klorna i det som fanns kvar. “In blue” blev verkligen en positiv överraskning. Hitlåtarna (de som släpptes som singlar) visade sig vara skivans svagaste kort (precis som med Lene Marlin). Syrran och jag fastnade istället för utmärkta “Somebody for someone”, “All the love in the world”, “One night”, “Hurt before” och magiska “Rebel heart”.

“Killing my darlings” med Amanda Jenssen (2008)
Att jag har en speciell relation till Amanda Jenssens “Killing my darlings” har ni nog inte missat. Under året som gått har jag lyssnat väldigt mycket på hennes skiva - alla låtar tilltalar mig förutom småtjatiga “Don´t worry”. Favoriterna är utan tvekan “Greetings from Space”, “Numb”, “Rising up”, “Our last goodbye”, “Amarula Tree” och “Come on”.

Berätta gärna om era “guldskivor”!