- Årets Augustpris för bästa skönlitterära bok gick till Steve Sem-Sandberg - De fattiga i Lodz. Välförtjänt. Det är en mycket välskriven och storslagen berättelse om livet i Lodz getto under andra världskriget. Boken bygger på ett gediget research-arbete. “De fattiga..” är en ovanligt stark beskrivning av krig, hunger och mänskliga gränser. Jag har måhända svårt att hitta en fast punkt i boken, en trygg karaktär som kan lotsa mig genom sidorna- men troligtvis är detta en genomtänkt berättarstrategi. Sem-Sandberg vill säkert visa mångfalden av människoöden i gettot och inte uppehålla läsarna vid ett fåtal. Den karaktär som ändå tar störst plats - Rumkowski -är svår att tycka om och sympatisera med. På så sätt skiljer sig boken från allt annat jag tidigare läst.
- Vad avslöjar din statusrad på Facebook om dig egentligen? Med glimten i ögat kategoriserar Petra (finns inga permalänkar, scrolla ner) Facebook-medlemmar efter hur de uppdaterar sin statusrad. Jag känner igen många av de stereotyper som Petra har målat upp i sin lista; “Den lyckade föräldern” och “Partyprissen” är några av dem. Jag har ingen aning om vilken kategori jag tillhör. Det kan nog mina vänner svara på bättre än jag.
- Petras inlägg fick mig ett minnas en bloggtext som jag postade här på Språkmakargatan för länge sedan (när jag gick på lärarhögskolan). I den listade jag olika “plugg-typer”. Läs gärna.
-
I Aftonbladet jublar Sofie Fahrman över att prinsessan Victoria har shoppat en ny väska, som sägs ha kostat 100 000 kronor. Vilket passande inpass av Fahrman under en rådande finanskris, tycker ni inte? Stackars Fahrman… har hon inte mer intressanta saker att jubla över?
- Har ni spanat in sajten Voki. Här kan man skapa talande guider till sin hemsida. Det finns lärare som har testat Vokis i skolan. Spännande. Så fort jag får tid över ska Språkmakargatan få en egen Voki.
- I bloggen Ny i svenska skolan reflekterar Anna över utkastet för den nya kursplanen i svenska som andraspråk. Mycket intressant läsning som jag vill kommentera vid tillfälle.
- .. jag har ju ytterligare en handfull av kvällens hållplatser i cyberrymden att behandla - men nu är det hög tid att sova.
- Klara: Det var en väldigt blandad grupp elever. Då eleverna bland annat fick...
- Liza: Så roligt att höra Cecilia! För att kunna svara på din fråga undrar jag...
- Liza: Tack för det Klara! Fanns det elever i klassen som inte hade ett s.k....
- Liza: Sara: Vad kul att ni också arbetar med DN Skolas uppgifter. Vi får se...
- Sara: Hejsan! Jag håller också på att göra uppgifterna från DN med min nia....
VÄLKOMMEN...
Mitt namn är Liza. Jag är en examinerad webbproducent och grundskole/gymnasielärare i svenska och svenska som andraspråk. Bloggen sammanför mina yrkesinriktningar på ett förträffligt sätt - skrivande på webben.
Kontakt: lisagre@hotmail.com
SENASTE KOMMENTARER
SIDOR (Bildlänkar)
ARKIV
KATEGORIER
SÖK I BLOGGEN
JUST NU LÄSER JAG
Förföljaren
av Magnus Nordin
BRA LÄNKAR
Mina favoritbloggar
- Annika Bryn
- Bild och foto
- Christermagister
- Dagens skola
- En annan sida
- En IKT-pedagogs funderingar
- Enligt O
- Fröken Nina
- Fredriks blogg
- It-mamman
- Körlings ord
- Läsdagboken
- Lyrans noblesser
- Marie Linder
- Mias blogg
- Nevnarien
- Nyanlända
- Ordbloggaren
- Paradigm
- Saras betraktelser
- Svenskläraren kommenterar
- Therapeutic Pictonary
- Tysta tankar
- Ulf Tornberg
- Webbstjärnans blogg
ANNAT
RSS Feeds
Meta
VEM LÄNKAR HIT?
STATISTIK
Besökare idag:
Besökare just nu:
4 Comments
Det är en annorlunda upplevelse att läsa en bok där man inte alltid sympatiserar mer, eller känner sig kluven till, huvudkaraktären. Eftersom man brukar “hålla på den” så blir det lite omvänt, men spännande!, när det blir åt andra hållet. Jag hade den upplevelsen när jag läste Busters öron av Maria Ernestam. Man “ska” tycka om huvudpersonen i romaner, men jag kunde inte riktigt göra det, ju längre in i boken jag kom, desto mer ogillande blev jag! Har du läst den? Himla bra bok.
sympatiserar MED skulle det stå. Sorry.
Väldigt intressant Mia! Busters öron har jag inte läst (och inte hört talas om heller faktiskt). Den låter spännande! Tack för boktipset!
När jag såg väskan på bilden trodde jag att den var köpt på loppis. Stor och ful, skulle aldrig köpa, inte ens för 100 kr. Ge pengarna till fattiga barn så att de kan köpa mat och kläder eller får chansen att utbilda sig.