Apropå filmatiseringar av populära böcker (bra bokmanus går onekligen som smör i solsken därborta i Hollywood). I oktober dyker Niceville av Stockett upp på svenska biografer. Jag läste boken för några månader sedan och gav en stor tumme upp här i bloggen. Då skrev jag:

“Jag förvånas över den effekt Niceville har på mig: Boken är inte fulländad – vare sig språkligt eller innehållsmässigt och några av de vita birollerna i romanen är aningen stereotypa. Det är inte heller problemfritt att som vit författare ta sig an ett svart berättarperspektiv. Ändå glömde jag bort tid och rum när jag höll Niceville i händerna. Stundtals tittade jag på de sidor som återstod och önskade att de skulle vara fler.”

Bokens styrka ligger i berättarrösterna. Karaktärerna Aibileen och Minny är omöjliga att värja sig mot. De är så noggrant utmejslade att de nästan hoppar upp ur boken. Det sätter stor press på rollbesättaren.

När jag tittar på rollistan blir jag lite besviken. Den motsvarar inte de mentala bilder som jag har målat upp av karaktärerna under läsningens gång. Skeeter spelas av Emma Stone… och jag förstår tanken. Emma Stone är färgstark och har skinn på näsan, Men, hon är alldeles för vacker. Jag föreställer mig Skeeter som betydligt mer oborstad (vilket också bidrar till hennes charm). Skeeter vänder sig inåt, till skillnad från de andra societetsdamerna som fokuserar på sitt yttre. Jag tycker om Emma Stone, men hon ser lite “utklädd” ut i trailern. Jag blir så trött på Hollywood. Det verkar vara helt otänkbart att ge en tjej som inte passar in i den rådande skönhetsmallen en huvudroll. Istället rufsar man till håret på en “perfektion” … och sätter glasögon på hennes näsa. Förvandlingen är klar!

Aibileen spelas av Viola Davis och Minny av Octavia Spencer. Det kan säkert bli bra även om “min” Minny är äldre och har mer pondus. Men, huvudsaken är att skådespelarna lyckas hitta karaktärernas inre väsen och förmedlar det till oss. Det blir upp till bevis.

En liten tjuvtitt: