Google+, en ny bekantskap

En vän skickade mig en inbjudan till snackisen Google+. Självklart blev jag nyfiken. Är Google+ det nya Facebook? Vad har det ena som inte det andra har? Eller är Google+ något helt annat, något som man måste utforska för att förstå?

IgÃ¥r tog jag tjuren vid hornen och skapade ett konto. Mina första steg pÃ¥ sajten är stapplande. Det känns som om jag har kommit ett par timmar för tidigt till en fest. Ingen är där. Förutom de IT-intresserade pedagogerna förstÃ¥s, vilket är väldigt roligt att se! Hela “IT-kollegiet” verkar ha hittat till Google+. NÃ¥gra har fÃ¥tt ett större hum om sajtens möjligheter och begränsningar än andra. Marie Linder, som jag för övrigt fick nöjet att träffa under en föreläsning i BorÃ¥s förra Ã¥ret, är en av dem som har kommit lÃ¥ngt i sin bekantskap med Google+. Hon skriver ett mycket intressant blogginlägg om sajtens funktioner och särdrag. Dessutom har hon redan börjat skissa pÃ¥ hur man kan använda Google+ i undervisningen. Marie reflekterar kring användningsomrÃ¥den utifrÃ¥n det som hon kallar för Google+ huvudverktyg: Kretsar, gnistor och träffpunkter. Det är spännande läsning. Hon avslutar sitt inlägg med att försöka se Google+ ur elevernas perspektiv.

Har funderat kring vad jag tror eleverna kommer att tycka. För det första har de alla Google-konton och är vana användare av många andra Google-tjänster; det kommer därför vara lätt för dem att sätta igång med Google+. De kommer att känna igen upplägget från Facebook, en tjänst som så gott som alla använder dagligen. Ungdomar gillar snabba, användarvänliga och snygga webbtjänster. De sju klick och fyra öppnade webbfönster det tar att komma in och kolla meddelanden på kommunens lärplattform göre sig icke besvär. De kommer att gilla Google+ för de gillar att kommunicera.

För tillfället är sajten endast tillgänglig för ett fåtal. Vad kommer att hända när den öppnas upp för allmänheten? Vi får se! Jag är nyfiken och kommer att följa Google+ utveckling med stort intresse. Just nu har jag lite svårt att se sajtens fulla potential, men det är ju inte så konstigt. Jag har varit medlem i några timmar.

Livsglädje och kompiskärlek

PÃ¥ Facebook hittar jag ett videoklipp med min gamla barndomsvän (som numera bor i San Franscisco). Jag ser att hon och hennes bekanta har samlats pÃ¥ en uteservering för att uppvakta en kompis pÃ¥ födelsedagen. Hur uppvaktningen gÃ¥r till? Ja, det kan nog inte bli mer originellt … genom en s.k. flash mob! Födelsedagsgrisen har förstÃ¥s inte aning om vad som komma skall.


Obs! Spola fram ca. 1,10 min för att komma till själva “överraskningen”.

Jag blir sÃ¥ glad när jag tittar pÃ¥ filmsnutten. Vilket härligt kompisgäng – och vilken fin kärleksförklaring till tjejen som fyller Ã¥r. Överraskningen krävde säkert en hel del förberedelser och var nog inte helt lätt att fÃ¥ ihop praktiskt. Det här slÃ¥r ju definitivt en blomsterkvast, eller vad tycker ni? Ett pluspoäng till födelsedagsgrisen som börjar dansa sÃ¥ fort musiken sätts pÃ¥. Inte bryr hon sig om att sällskapet befinner sig pÃ¥ stan och drar till sig blickar. SÃ¥ härligt!

Dags att ansöka om lärarleg

FrÃ¥n och med idag, den 1 augusti, kan lärare ansöka om lärarlegitimation. Jag tänker skicka in mina handlingar till Skolverket sÃ¥ fort semestern är över. Det ska bli intressant att se vad lärarlegitimationen kan komma att betyda för lärarna och undervisningen. Spännande! Fortsättning följer, med andra ord …

Legitimationen är kostnadsfri för lärare med examensbevis före 1 juli 2011. Nyexaminerade lärare mÃ¥ste dock betala en handläggningsavgift pÃ¥ 1500 kronor. (Lärarstudenterna blir sÃ¥ledes tvungna att, utöver sina “blygsamma” studieskulder, betala ytterligare ett och ett halvt lakan för att fÃ¥ komma in i yrket. Nja, inte helt snyggt.)

Läs mer om lärarlegitimation hos Skolverket.
(Bild: Språkmakargatan)

The Sounds på hemmaplan

Jag försöker njuta för fullt av de sista semesterdagarna. Nu är det nöjen och avslappning till max som gäller! IgÃ¥r Ã¥kte vi till Helsingborgsfestivalen för att se och höra The Sounds live pÃ¥ hemmaplan… och vilken lyckad kväll det blev! Klockan halv tolv pÃ¥ natten drog de igÃ¥ng pÃ¥ den stora scenen och bjöd pÃ¥ sÃ¥väl nya som gamla hits bl.a. favoriterna Painted by numbers, No one sleeps when I´m awake och Midnight sun. En och en halvtimme har sällan gÃ¥tt sÃ¥ snabbt. Att jag har fastnat för det skÃ¥nska bandet är helt otippat. Jag har ju egentligen aldrig tyckt om rockmusik. Men, Majas karisma och lidelsefulla röst i kombination med bandets skickliga musiker och lÃ¥tarnas melodiösa refränger fÃ¥r mig att falla som en fura. Efter The Sounds fest pÃ¥ scen Ã¥tervände vi hem till Lund, nöjda och belÃ¥tna.



(Bilder: Språkmakargatan)

Hungerspelen snart på bioduken

Är ni, liksom jag, nyfikna på filmatiseringen av Collins trilogi Hungerspelen? Inspelningarna är tydligen i full gång och om allt går enligt planerna har första delen biopremiär i Sverige den 23 mars nästa år.

I rollistan som publicerats pÃ¥ sajten imdb.com hittar jag flera bekanta namn t.ex. Donald Sutherland (President Snow), Woody Harrelson (Haymitch) och Lenny Kravitz (Cinna). Vem som norpade Ã¥t sig huvudrollen? Jo, Katniss spelas av unga Jennifer Lawrence, född 1990. Tyvärr blev mitt första “möte” med skÃ¥despelerskan en liten besvikelse. Förra veckan stängde jag av filmen “Winter´s bone” med Lawrence i huvudrollen efter 20 min – huvudsakligen för att jag inte orkade med hennes likgiltighet och totala brist pÃ¥ karisma. Jag fÃ¥r hoppas att det var karaktärens osympatiska egenskaper som framträdde i filmen och inte skÃ¥despelerskans. Lawrence kommer emellertid att fÃ¥ en ny chans att göra intryck – nästa Ã¥r. Det kommer att bli ett riktigt eldprov. I rollen som Peeta hittar vi Josh Hutcherson frÃ¥n filmen “Bron frÃ¥n Terabithia”. Ett bra val, tycker jag.

Jag håller tummarna för att regissören fokuserar mer på karaktärer och intriger än banala Hollywood-ingredienser. Om filmen kommer att göra böckerna rättvisa återstår att se.

I Entertainment Weekly kan man just nu tjuvtitta på de första bilderna från filminspelningen.

(Bild: Omslag Entertainment Weekly, maj/2011 )

Kort och snärtigt på apoteket

För nÃ¥gra dagar sedan skrev jag ett inlägg om sprÃ¥kliga marknadsföringsknep i samband med försäljning av t.ex. hÃ¥rprodukter och tandkräm. I läkemedelsindustrin arbetar man ocksÃ¥ medvetet med sprÃ¥ket för att nÃ¥ kunderna. Har ni märkt att latin och grekiska är pÃ¥ väg bort frÃ¥n läkemedelshyllorna? “Nu är det du som väljer läkemedel, och dÃ¥ ska namnet vara kort och snärtigt och gärna pÃ¥ engelska.” skriver Michael Bosved i artikeln Kort och smart den nya lösningen i SprÃ¥ktidningen nr 2/11.

Crestor, Inside, Eeze, Zon och Theracough är exempel pÃ¥ en ny generation läkemedelsnamn. I SprÃ¥ktidningens artikel kan man läsa om migränmedicinen “Zumo” som enligt reklamen “brottar ner migränen”. Namnet syftar visserligen pÃ¥ substansen sumatriptan, men att företaget bakom Zumo har försökt att skämta till det rÃ¥der det ingen tvekan om. Bosved fortsätter: “Det finns godkända läkemedel i Sverige vars namn kan ge oavsiktligt humoristiska biverkningar – inte avsiktliga som i fallet med Zumo. Sömnmedlet Stilnoct verkar pÃ¥ engelska kunna ge mer än en ’stilla natt’ – still knocked, ’fortfarande golvad’!”

Ganska intressant det där, eller vad tycker ni? Har ni nÃ¥gra exempel pÃ¥ den “nya generationens” läkemedelsnamn? Travello (för magsjuka turister) skulle kunna vara ett sÃ¥dant.

Isyxeprojektet

För tvÃ¥ Ã¥r sedan var min kollega och jag pÃ¥ en konferens i Malmö om diagnosmaterialet “SprÃ¥ket pÃ¥ väg”. Jag minns att jag var mycket nöjd med dagen och Ã¥tervände till jobbet med ny energi. Under konferensen introducerades deltagarna för ett nytt begrepp: isyxeböcker. SÃ¥ här skrev jag i ett blogginlägg efter föreläsningarna:

Isyxeböcker, sÃ¥ kallade föreläsarna de böcker som ‘fungerar’ i undervisningen, böcker som fÃ¥r igÃ¥ng samtalen i klassrummet – och som även de elever med läsmotstÃ¥nd tar till sig. Problemet är förstÃ¥s att finna dessa titlar. En lista gick runt bland deltagarna. Här fick vi skriva ner vÃ¥ra bästa förslag pÃ¥ isyxeböcker. Listan ska läggas ut pÃ¥ Skolverkets hemsida men det verkar som om vi fÃ¥r vänta en stund.”

För några dagar sedan snubblade jag över listan från isyxeprojektet. Precis som utlovat går den att hitta på Skolverkets hemsida. Listan presenteras på följande sätt:

“‘En bra text ska skära som en isyxa’ – det uttalandet fick ge namn till Isyxeprojektet, ett projekt som gÃ¥tt ut pÃ¥ att lärare tipsat om böcker som stimulerar till elevsamtal. 178 titlar fick man ihop – böcker som vänder sig till alltifrÃ¥n förskoleklasser till gymnasieelever.

Isyxelistans 12-i-topp består av följande titlar (källa: Skolverket).

1. Att döda ett barn, Stig Dagerman
2. Eldens hemlighet, Henning Mankell
3. En komikers uppväxt, Jonas Gardell
4. Ett halvt ark papper, August Strindberg
5. God natt mister Tom, Michelle Magorian
6. Hon går genom tavlan ut ur bilden, Johanna Nilsson
7. I taket lyser stjärnorna, Johanna Tydell
8. Kort kjol, Christina Wahldén
9. Möss och människor, John Steinbeck
10. Pricken, Margret Rey
11. Pälsen, Hjalmar Söderberg
12. Spring, Fanny, spring, JR Gardiner

Listan över samtliga (178) boktips hittar ni här (Pdf-fil).

Ultra-mega-special-shine-teknologi

Det finns facksprÃ¥k som är värre än andra. Ta marknadsföringssprÃ¥ket hos diverse skönhetsproduktsföretag till exempel. Töntigt är bara förnamnet! De inställsamma reklamrösterna pÃ¥ TV använder en rad obegripliga termer för att sälja in sina produkter. Det ska vara nytänkande, revolutionerande och innovativt. Schampooflaskorna innehÃ¥ller t.ex. “Nutri-Filter UV- system”, “pärlproteiner”, “aktivt fruktkoncentrat” och “Cement-ceramide”. Tandkrämsföretagen slänger sig med begrepp som “Pure breath action”, “2X Enamel Strengthening formula” och “Pro Whitening & co-enzym-technologi” medan man inom hudvÃ¥rdsindustrin pratar om antirynk-teknologi och Stimulift. JodÃ¥, allt är säkert patenterat och “pÃ¥ riktigt”.

Det som irriterar mig mest är hur begreppen används.
- Köp vårt superschampoo med patenterad ultra-mega-special-shine-teknologi!
… och TV-tittarna ska reagera …
- Aha, patenterad ultra-mega-special-shine-teknologi! Ja, då måste jag ju bara köpa!
Vad de där teknologierna egentligen gör och hur de fungerar är det ingen som vet. Det är bara ett pinsamt uppenbart försäljningsknep.

(Bild:Gary Tamin/Sxc.hu)

Språkligt i juli

Har ni snubblat över några intressanta språkligheter under sommarmånaderna? För inte har väl era språkliga känselspröt tagit semester? Jag har gjort ett par trevliga iakttagelser. Vad sägs om följande;

- I det aktuella numret av SprÃ¥ktidningen läser jag reportaget “Timbuktu hÃ¥ller igen” som handlar om rapparen Jason Diakités “verbala leklust” (härligt uttryck!). Jag tycker om Jasons bild av det svenska sprÃ¥ket. “Svenska är som lego. Man kan sätta ihop nästan vilka ord som helst och fÃ¥ nya innebörder”.

- Sanna BrÃ¥ding berättar för Aftonbladet om när hon blev dömd för knarkbrott. Hon säger: “Jag hade jävligt mÃ¥nga medvindskompisar, men de är borta nu.” Medvindskompisar – sÃ¥ mÃ¥lande, sÃ¥ “mitt i prick”. Sanna syftar förstÃ¥s pÃ¥ människor som attraheras av framgÃ¥ng och som investerar i en vänskap sÃ¥ länge de har nÃ¥gonting att vinna pÃ¥ den. När vinden vänder är kompisarna borta. Medvindskompsarnas motsats mÃ¥ste vara motvindskompisarna, de som tycker om att umgÃ¥s med människor som har det svÃ¥rt – kanske för att glömma bort sina egna problem?

- Mina kollegor och jag diskuterade ungdomsbegrepp för ett par dagar sedan och avhandlade bl.a. episk, ofta, orka och random. I Ledarbloggen kan ni läsa mer om random – ett ord som kan ha mÃ¥nga olika betydelser. ApropÃ¥ ungdomsord. Av en slump hittade jag sajten “Äntligen vuxen”, en hemsida som (om jag har förstÃ¥tt det rätt) föddes i samband med en utställning om hur det är att bli vuxen. PÃ¥ sajten finns bl.a.en avdelning där man har samlat ihop ett antal ungdomsord frÃ¥n olika tider. Kul!

- I höst anordnas kortfilmstävlingen ”Snacka gÃ¥r ju!”. Det är en del av en skandinavisk sprÃ¥kkampanj som ska öka ungas kunskaper om vÃ¥ra grannsprÃ¥k. “Svenska skolklasser pÃ¥ alla stadier kan delta, och första, andra och tredje pris är 10 000, 8 000 respektive 5 000 kronor.”, skriver SprÃ¥krÃ¥det. Läs mer hos Skolverket.

- Jag har lärt mig ett nytt ord. Gubbvakna. Det syftar på tendensen (gissningsvis hos äldre män) att vakna på morgonkvisten och inte kunna somna om. Gumvakna skulle nog kunna vara den kvinnliga motsvarigheten.

- Hur skulle “Ekorrn satt i granen” lÃ¥ta som polisrapport, nyhetsartikel, filmmanus, miljöbeskrivning osv? En kollega tipsade mig om följande sida där man kan hitta 70 stilövningar med ekorrvisan som utgÃ¥ngspunkt. Kanske kan övningarna komma till användning när det är dags att prata texttyper och sprÃ¥kstilar i klassrummet? Min kollega berättade att hennes elever inte kunde fÃ¥ nog av texterna och ville prova att skriva egna. Ja, idén är ganska rolig. Men, nÃ¥gra exempel pÃ¥ sidan är definitivt bättre än andra. Här kan man hitta bÃ¥de högt och lÃ¥gt.

- Idag ler jag lite Ã¥t min gamla klasskompis status pÃ¥ Facebook: ” (Namn)… begrundar att i svenskan är numera “grillat” att betrakta som en egen maträtt som inte behöver specificeras närmare. Jag avser att ta sprÃ¥ket vidare genom att i höst servera kokat och idiotförklara alla som vill ha förtydliganden.”

Virtuell bokhylla för klassrummet

Semesterveckorna rullar förbi och skolstarten börjar skymta i horisonten. Jag har varvat semestersysslorna (som är underbart fÃ¥) med att spÃ¥na pÃ¥ undervisningsidéer inför det kommande läsÃ¥ret. Under den sista skolveckan funderade skolbibliotekarien och jag pÃ¥ nya, roliga sätt att arbeta med böcker och läsning. Jag drömmer om en virtuell bokhylla för klassrummet – i samma stil som Facebooks Visual Bookshelf. Varje elev har en egen bokhylla som utrustas med bilder pÃ¥ Ã¥rets lästa boktitlar. Böckerna är klickbara och leder till en bokrecension. Genom den virtuella bokhyllan skulle eleverna kunna samla sina läserfarenheter och läsupplevelser, ta del av varandras recensioner och gÃ¥ i dialog med varandra om det lästa. … och nu när jag ändÃ¥ är mitt i drömmen: Varför inte lÃ¥ta programmet generera boktips till eleverna utifrÃ¥n de titlar som lagts in i bokhyllan. Visual Bookshelf är tyvärr lÃ¥st till Facebook. Jag söker efter en virtuell bokhylla som är fristÃ¥ende … och som gÃ¥r att bädda in t.ex. i elevernas egna bloggar. Shelfari kanske skulle vara en idé? GÃ¥r den att bädda in? Jag fÃ¥r utforska saken vidare!

En annan idé är att pÃ¥ nÃ¥got sätt, kanske i tävlingsform, utmana eleverna att upptäcka böcker ur olika genrer. Skolbibliotekarien berättade att mÃ¥nga elever envist hÃ¥ller sig till en typ av böcker och nöjer sig med det. Det är en lockande tanke att försöka fÃ¥ eleverna att vÃ¥ga öppna dörrar till nya bokvärldar… kanske hittar de nÃ¥gonting som de verkligen tycker om och som de inte skulle ha hittat annars.

Härliga sommar





Utrotningshotade ord del 2

Annorstädes, befryndad, bevista och understundom: att hitta “utrotningshotade” ord frÃ¥n forna tider har blivit en sport pÃ¥ mÃ¥nga sprÃ¥ksajter pÃ¥ senare tid. Jag skrev ett inlägg om detta för ett par mÃ¥nader sedan. En ännu större utmaning är mÃ¥hända att hitta modernare ord som redan tappat kraft och hÃ¥ller pÃ¥ att falla i glömska.

Ett exempel är “dumburk” (TV). “Vad menar man med burk egentligen?” undrade en av mina fyror för en vecka sedan och syftade pÃ¥ att dagens TV-apparater är platta. Ja, en spännande iakttagelse!

Bänkbok är ett annat ord som förlorat terräng. När jag gick i skolan hade alla elever varsin bänkbok, dvs. en skönlitterär bok som man förvarade i sin bänk och som skulle plockas fram då man gjort klart en uppgift (för att vänta in kompisarna). I dagens klassrum finns varken bänkar eller bänkböcker.

… och ordet skolvärdinna? Jag har inte sett en skolvärdinna pÃ¥ flera Ã¥r. Rastvakt, kanske … men skolvärdinna? Nej, de är definitivt utrotningshotade. För att inte tala om flourtanterna.

Bubblare: Griffeltavla


En dumburk

“Palla tji”

1990-talet. Det var decenniet dÃ¥ jag och mina klasskompisar blev tonÃ¥ringar och kände oss “on top of the world”. Vad kunde vara häftigare än Beverly Hills 90210, Nirvana, Eurotechno, Championtröjor, Z-TV, armringar (av silver som man knäppte fast runt överarmen), “Mitt sÃ¥ kallade liv”, läderhalsband, spagettiklänningar, Spice Girls, buffaloskor, glitter och hÃ¥rmascara?

När jag pratar med mina elever om “90-tals-fenomen” (och ser hur de frÃ¥gande höjer ögonbrynen) inser jag att “min” tid ligger lÃ¥ngt, lÃ¥ngt borta. Vinterviken av Mats Wahl, som var det hetaste i bokväg pÃ¥ 90-talet, är enligt mina elever … en gammal klassiker. För att inte tala om storfilmen Titanic.

För nÃ¥gra dagar sedan pratade jag om potentiella 90-tals-begrepp med en kär vän. För visst finns det sÃ¥dana? Det är inte lätt att sätta fingret pÃ¥ det som är tidstypiskt när man befinner sig “mitt i”, men nu har det ju gÃ¥tt ett par Ã¥r …

Uttryck som mina kompisar och jag använde flitigt under 90-talet – och som kändes “heta” dÃ¥ var;
“Palla tji” - Orkar inte
Hutta – Kasta (kanske ett lokalt uttryck?)
Suuuuure (från engelskan, uttalades med betoning på första vokalen)
Hej svej, leverpastej (från Bert-böckerna?)
Tjabba!
Det är stabilt (Dr. Albans uttryck)
Kickers (De tuffa gänget som hängde vid kiosken)
Rocka fett
Hur häftigt är det på en skala?
Intresseklubben antecknar
Intressepil i ögat
Lyckost
Lyllo
Jag fattar nada
РJag f̦rst̴r ingenting
Amen åhh eller ameh!

Kommer ni på fler?

Beroendeframkallande

För oss kunskapstörstiga är en sajt som NE:s Kunskapsjakten rena rama paradiset. Kunskapsjakten innehÃ¥ller 7000 frÃ¥gor av varierande karaktärär och är enligt NE ” Sveriges största allmänbildade frÃ¥gespel”. Jag har riktigt svÃ¥rt att slita mig – tala om beroendeframkallande! En spännande utmaning är att placera sig sÃ¥ högt som möjligt pÃ¥ topplistan. Det är verkligen inte lätt! I skrivande stund kan ni hitta mig pÃ¥ plats 43, men det duger inte. Jag ger mig inte förrän jag har nÃ¥tt topp tio.

Apropå Nationelencyklopedin. Förra veckan fick vårt kollegium besök av NE:s Jill McCabe, som presenterade sajten NE Skola för oss på detaljnivå. Via NE Skola får man tillgång till såväl temapaket och pedagogiska reportage som andra lärares material t.ex. olika läropaket och läxförhör. Här finns också nutidstest, spel, korsord och mycket annat. Uppslagsverket går att läsa på tre olika nivåer (kort, långt eller lättläst) vilket är ypperligt då texterna kan väljas efter elevernas förutsättningar och behov. En nyhet är att NE numera samarbetar med UR vilket innebär att användarna kan få tillgång till hela UR:s arkiv som består av över 10 000 TV/radio-program. Jag är mäkta imponerad av NE Skola-sajten och de resurser som ingår.

Hmmm …

Att använda tankeljud när man talar är inget ovanligt; ehm, eeee, hmm osv. Vi gör det för att markera att vi tänker (t.ex. letar efter ett ord) och för att signalera till samtalspartnern att vÃ¥r replik inte är slut. De flesta använder tankeljud när de pratar – nÃ¥gra gör det flitigare än andra.

Har ni tänkt pÃ¥ att vÃ¥ra tankeljud varierar beroende pÃ¥ vilket sprÃ¥k vi talar? Min gamla barndomsvän, som numera bor i USA, kom pÃ¥ ett efterlängtat besök till Lund förra sommaren. Hennes svenska var tydligt pÃ¥verkad av det amerikanska sprÃ¥ket. Det som stack ut mest var märkligt nog inte ordvalen eller intonationen utan tankeljuden. Min vän talade svenska, men med amerikanska tankeljud. Istället för det svenska ehhm, använde hon ahhm. En liten skillnad i text, kan tyckas – men pÃ¥taglig i det talade sprÃ¥ket.

Finns det tankeljud i alla språk? När jag lyssnar på mina polska släktingar blir jag tveksam. De pratar så snabbt att jag inte uppfattar några pauser alls. Kanske är det här med tankeljud kulturellt betingat? Kanske är tankeljud vanligare i t.ex. svenska för att vi har lärt oss att vara mer försiktiga och eftertänksamma?
Vad tror ni?

Prata på!

Årets sommarpratare presenterades tidigare idag och jag lyssnade med stora öron. Vem kommer att lotsa oss genom sommardagarna i år? Uppställningen verkar intressant och precis som vanligt är det en stor bredd på utbudet med alltifrån politiker och författare till bloggare och fotbollsstjärnor. Det finns nog något för alla i den här godispåsen. Jag kommer förmodligen inte att missa Jason Diakité, Dilsa Demirbag-Sten, Anna Kåver, Sara Stridsberg, Barbro Lindgren, Yukiko Duke, Gina Dirawi och September (många kvinnor!).

Jag tycker om tanken att alla har en historia att berätta. Det är inte bara orden som är intressanta att ta del av utan även stoffet och urvalet. De minnen, tankar och reflektioner som har valts ut och lyfts fram berättar ju också mycket om personen bakom mikrofonen. Som lyssnare är det verkligen ett privilegium att få någon annans livsberättelse serverad till eftermiddagskaffet.

Mina SvA-niors avslutande projekt brukar vara att spela in egna sommarprogram. För att hitta inspiration lyssnar vi på gamla sommarvärdar. Paolo Robertos program väcker ofta pojkarnas intresse. Kanske hittar jag ett säkert kort till tjejerna i år? Jag håller tummarna för bloggerskan Gina Dirawi. Hon kan nog bjuda på en stor portion humor och även tänkvärda inlägg om hur det är vara andra generationens invandrare och att stå med fötterna i två kulturer.

Det är alltid lika spännande att se vilka ämnen eleverna väljer att prata om. I Ã¥r fick jag lyssna pÃ¥ sommarprat om bl.a. lärdomar i livet, skola, utseendehets och musik. En salig blandning av teman! Arbetet med sommarprogrammen brukar vara lärorikt. Vi diskuterar olika retoriska knep med följande frÃ¥ga i fokus: Hur talar man sÃ¥ att andra lyssnar? Eleverna fÃ¥r möjlighet att öva upp den muntliga förmÃ¥gan, “bli vän” med sin röst, skriva manus, diskutera intressanta ämnen och träna sig i att skapa en ljudproduktion.

Kaka på kaka

Just nu läser jag ”Sista kulan sparar jag Ã¥t grannen” av Fuasta Marianovic. Den har legat högt uppe pÃ¥ min läslista under en längre tid – ända sedan jag läste artikeln ”SprÃ¥kbytaren” i SprÃ¥ktidningen. I artikeln reflekterar Fuasta Marianovic kring tvÃ¥sprÃ¥kighet och sitt nya sprÃ¥k svenska pÃ¥ ett fängslande sätt. Jag blir imponerad av Marianovic. Tänk att hon har skrivit en bok pÃ¥ sitt andrasprÃ¥k! Flertalet lyckas inte bli publicerade pÃ¥ sitt första. Boken intresserar mig framförallt för att den handlar om kriget i det forna Jugoslavien. En stor del av mina elever kommer frÃ¥n Balkan-länderna, genom ”Sista kulan sparar jag Ã¥t grannen” kan jag förhoppningsvis fÃ¥ en tydligare bild av deras historia och bakgrund.

I Marianovic snubblar jag flera gÃ¥nger över ordkombinationen ”passera förbi”. Det här mÃ¥ste väl ändÃ¥ vara en tautologi? Kaka pÃ¥ kaka? När jag slÃ¥r upp ”passera” i en ordlista förklaras det med orden ”gÃ¥ förbi”. Just av den anledningen kan det väl inte heta passera förbi (gÃ¥ förbi, förbi). Jag googlar och hittar uttrycket ”passera obemärkt förbi”. Det lÃ¥ter bättre än “passera förbi”… men ändÃ¥ … borde man inte säga passera obemärkt och stryka förbi?

Vårens läsning 2011

Att avsluta dagen med att läsa gör underverk för stressnivÃ¥n! Jag älskar stunden precis innan det är dags att sussa … dÃ¥ fÃ¥r jag lov att öppna min bok och försvinna in i en annan värld. Tyvärr har det inte blivit sÃ¥ mycket bokbloggande pÃ¥ SprÃ¥kmakargatan den här terminen. Det betyder dock inte att jag inte har läst. Tvärtom, jag har till min stora glädje lagt vantarna pÃ¥ ett par riktiga höjdare i Ã¥r. I det här inlägget tänkte jag kortfattat berätta om tre av dem. Fortsättning följer.

Niceville av Kathryn Stockett: Läs mer om denna pärla här.

Dödssynden av Lee Harper: Dödssynden tillhör den fina samling av böcker som “alla borde läsa”. Temat är civilkurage och rasism. Berättelsen är full av kontraster och tar utgÃ¥ngspunkt i ett flertal motpoler t.ex. ondska/godhet, skuld/oskuld och barndom/vuxenliv. Lilla Scout, en flicka pÃ¥ nio Ã¥r, lotsar oss genom berättelsen. Hon bor i ett litet samhälle i den amerikanska Södern tillsammans med sin bror Jem. De växer upp omringade av kärlek och ägnar större delen av dagarna Ã¥t att leka. DÃ¥ en ung, svart man anklagas för vÃ¥ldtäkt pÃ¥ en vit kvinna vänds tillvaron upp och ner i smÃ¥staden. Trots att mannen uppenbart är oskyldig är det ingen som vÃ¥gar säga emot den vita kvinnans vittnesmÃ¥l – förutom Scouts pappa Atticus Finch. Dödssynden är mycket välskriven och jag faller pladask för berättarrösten. Att beskriva världen ur en ung flickas ögon är ett smart drag av Lee Harper. Var kommer all ondska ifrÃ¥n? Varför behandlar vi människor olika? Varför gör vuxna som de gör?

Susanna Alakoski har skrivit ett tänkvärt förord i vilket hon funderar över vÃ¥r tids Tom Robinson och Atticus Finch. Hon skriver även om vÃ¥r tids “onda punkter” och nämner bl.a. Bjästa-fallet 2010. “När jag stänger boken finner jag mig själv önska att Atticus Finch var alla barns förälder i hela världen … … Inte minst önskar jag att jag själv vÃ¥gar vara Atticus Finch när det gäller”. Jag hÃ¥ller med.

Alakoski avslutar: “… och fler författare kanske borde skriva en enda angelägen bok som förändrar världen i sin egen tid, istället för tio som fÃ¥r oss att slÃ¥ ihjäl nÃ¥gra timmar”. Ja, tänk om det vore sÃ¥ enkelt.

Jane Eyre av Charlotte Brontë: Det är minsann inte ofta man läser böcker som så skickligt skildrar bubblande passion och förgörande längtan. Jane Eyre är utan tvekan en av de mest romantiska berättelser jag någonsin har läst. Den behöver förstås ingen närmare presentation. Jag kan passa på att göra tummen upp för Birgitta Stenbergs efterord. Hon bjuder på en utmärkt analys av boken. Missa inte!

Kollegan språkgrubblar

Min kollega frågar:
- Hur kommer det sig att man ibland avslutar ett samtal med “HejdÃ¥, vi ses säkert igen!” , när man faktiskt inte alls är säker pÃ¥ att ett nytt möte kommer att inträffa – tvärtom. Handlar det om en vit lögn för den goda stämningens skull?

Jag svarar att jag tror att det är en artighetsfras och att man genom den uttrycker en önskan om att ses snart igen. Vad tror ni?

Slaskord

Undrar just hur mÃ¥nga “sÃ¥” jag har bett mina elever stryka frÃ¥n sina texter under Ã¥rens lopp. Vi är nog uppe i ett hundratal – minst. Visst finns det meningar där det lilla “sÃ¥” har en given plats, men inte sällan (sÃ¥) används “sÃ¥” helt i onödan – t.ex. när det dyker upp som adverb direkt efter ett adverbial.

När man pratar är det inte ovanligt att det s.k. fundamentet i en mening dubbleras. I skriftsprÃ¥k ska man helst undvika fundamentsdubbleringar. Min kollega och jag benämner dessa “onödiga” smÃ¥ord för slaskord (ord som inte har nÃ¥gon funktion i texten). Idag strök jag under ett par fundamentsdubbleringar i en elevtext. MÃ¥nga av dem utgjordes av “sÃ¥”. När jag uppmärksammade skribenten pÃ¥ mina markeringar sade han: “Jag vet, jag vet… min pappa (Lizas kommentar: även han lärare i svenska) brukar alltid säga att jag inte ska sÃ¥sa för mycket när jag skriver.”

Haha … sÃ¥sa … ja, varför inte? Ganska fyndigt faktiskt!